Fritids i kyrkan bra för barnen

– Mitt jobb är utmanande, men samtidigt jätteroligt. Barnen är så oförställda i sitt sätt att vara, och det gör att man tvingas vara närvarande i nuet själv.
Det säger Lena Ingelstam, 50 år, som sedan 2020 är verksamhetsledare för fritidsverksamheten på Österledskyrkan i Gamla Uppsala, som varje eftermiddag tar emot cirka 40 fritidsbarn.

– Vår verksamhet har funnits här i 30 år nu, och vi har faktiskt föräldrar som gick hos oss som fritidsbarn när de växte upp, och nu går deras egna barn här.
Lena växte upp i Härnösand och båda hennes föräldrar var aktiva i missionsförsamlingen där.

Uppväxt med musik och kyrkligt engagemang

– Mycket av det sociala livet var i kyrkan, och jag är uppväxt med mycket sång och körsång, berättar hon. Och det är ett intresse som hållit i sig genom livet.
Efter gymnasiet gick Lena bibellinjen på Härnösands folkhögskola, och sedan blev det ett år på Mullsjö folkhögskola, där hon studerade hantverk. 1997 kom hon till Uppsala.

– Jag ville ju bo här i Uppsala, nära mina kusiner. Det hade varit min plan i många år. Och något måste jag ju läsa. Genom mamma och pappa hade jag ett intresse för både slöjd och skapande, så det fick bli en kurs som hette textil tradition.
Den här kursen gjorde att Lena fick sin yrkesval klart för sig. Hon ville bli textillärare.

Första lärarjobbet på Sävjaskolan

År 2002 blev Lena färdig lärare och fick sitt första jobb på Sävjaskolan i Uppsala, numera Stordammens skola.
– Som nyutexaminerad var det mycket nytt på samma gång, säger hon. Men jag upptäckte snart att den bästa träningen i att möta ungdomar och barn hade jag fått som ungdoms- och konfirmationsledare i kyrkan.
– Sävjaskolan var en väldigt blandad skola till att börja med, men sedan slog friskolereformen igenom och välutbildade föräldrar satte sina barn i andra skolor. Det blev en rätt tuff tid för oss.

När tuffa pojkar klär ut sig och leker kattungar, något som hände nyligen, då vet man i alla fall att barnen är trygga.

Efter tio år i Sävja bytte Lena till Vaksalaskolan, även det en högstadieskola.
– Det är nyttigt att byta jobb ibland för att få nya erfarenheter, säger hon.
Vaksalaskolan ligger närmare city och innebar nya utmaningar. Det var till exempel fler barn med välutbildade föräldrar, jämfört med Sävja där det var rörigare barn men med mer tacksamma föräldrar.

Ville lämna bedömningar bakom sig

Läraryrket kom dock att innebära allt mer dokumentation och bedömning.
– Jag kände att jag började tröttna på att lära barn göra knut på tråden eller att köra symaskin. Och att sätta betyg i textilslöjd förtar all skaparglädje. Eleverna blev mer och mer stressade och jag kände att jag inte hade så mycket mer att ge.

Vid den här tiden fick Lena genom goda vänner ett tips om att Österledskyrkan sökte en föreståndare till sitt fritidshem.
– Jag letade efter något annat där man inte hela tiden jobbade med bedömning, berättar Lena. Så jag sökte och fick jobbet.
Fritidsverksamheten i Österledskyrkan har 60 platser och har just nu 40 barn. Lena har en tjänst på 80 procent och det finns en kollega med samma tjänstgöringsgrad. Dessutom har man vid behov tillgång till några timvikarier.

Arbetsuppgifter som kräver flexibilitet och närvaro

– Jag har ett mycket varierat jobb. Naturligtvis är jag i barngrupp och möter barnen, men det är också jag som ansvarar för budgetarbetet och har kontakt med vårdnadshavare. Jobbet innebär också kontakter med andra verksamheter här i kyrkan som använder lokalerna på andra tider. Det är viktigt att förstå varandras behov.
Fritids håller öppet på vardagarna mellan 13.30 och 17.00. Barnen går i årskurs 1 till 5 och de flesta kommer från den närbelägna Gamla Uppsala skola.

– De äldre barnen tar sig hit själva, men de yngre går vi och hämtar, berättar Lena. Jag har många olika roller. Det gäller att ligga steget före och se till att allt flyter på.

Hur kommer det sig då att det finns ett fritidshem i Österledskyrkans regi?
– Från början var det en efterfrågan från kommunen om integrationsarbete, musikskola och fritids och då startade kyrkan sådana verksamheter, berättar Lena.

– Just nu är det dock rätt konkurrensutsatt. Vi måste få in fler barn för att få verksamheten att gå runt och det är inte helt lätt. Det viktigaste är att vi får en positiv respons från barn och vårdnadshavare och det får vi.

Bidrar till trivsel och lugn

Att fritidsverksamheten inte bedrivs i en skolbyggnad utan i en kyrka, tror Lena bidrar till både trivsel och lugn.
– Jag tror att det är en fördel att barnen får byta miljö, säger hon. Det är något i väggarna här som gör att barnen trivs. När tuffa pojkar klär ut sig och leker kattungar, något som hände nyligen, då vet man i alla fall att barnen är trygga.

– Min uppfattning är att vi skapar både lugn och tid för samtal, om något barn skulle fundera över något. Jag tror att det leder till att barnen blir mera utvilade av att vara här.
Men den kristna tron får naturligtvis inte förkunnas på fritids.

Respekt för alla trosuppfattningar

– Det är inte tillåter enligt skollagen, säger Lena. Alla trosuppfattningar ska ta lika stor plats.
– Vi jobbar för att skapa en Vi-känsla som ger gemenskap. Vi ska ha respekt och behandla varandra väl. Har man haft en dålig dag innan man kommer hit, så ska vi försöka vända den till något bra.

För Lena Ingelstam personligen är den kristna tron mycket viktig.
– En Gudstro har jag alltid haft och den är väldigt närvarande. Min Gud är varm, kärleksfull och stöttande.
Den stöttningen har Lena haft i hela sitt liv och den räknar hon med även i framtiden.

Framtida planer och tankar om specialpedagogik

– I mitt liv vill jag fortsätta att jobba med människor, gärna med barn, säger hon. Specialpedagog är något jag har funderat på, att jobba med unga med funktionsnedsättning tycker jag verkar både intressant och meningsfullt.