Armenien: Världens äldsta kristna land vid avgrunden

På den sexfiliga vägen genom huvudstaden Jerevan drar ett demonstrationståg fram. Det tutas och spelas hög musik, och uppretade människor ropar i kör. Många bär armeniska flaggor, några viftar också med flaggan för den självutnämnda republik som utplånades i september förra året, Artsach. I spetsen går Bagrat Galstanyan, biskop i Armenisk apostoliska kyrkan, som rasar mot premiärminister Nikol Pasjinjan. Han vänder sig mot att regeringen vill lämna tillbaka fyra byar i hans stift till grannlandet Azerbajdzjan.

Folk på uteserveringen går fram till trottoaren och fotar med sina mobiler. Sedan återgår de obrydda till kaféborden.

30 000 demonstranter

När demonstrationståget når torget Republikens plats uppskattas antalet deltagare till drygt 30 000. Biskopen tar till orda och kräver att premiärministern avgår inom en timme. Även om bifallet är stort så blir det förstås ingen avgång.

Men biskopen ger sig inte. Några dagar senare sker en ny demonstration då kraven upprepas. Då grips också flera demonstranter av polis.

Att demonstranterna hittills inte lyckats att störta premiärministern beror inte på Pasjinjans popularitet. När man talar med armenier är det svårt att finna någon som stödjer honom; han är illa sedd, för att inte säga hatad, av många som tycker att han säljer ut landet.

Utbredd poltisk apati

Enligt Tigran Grigoryan, som leder tankesmedjan Regional Center for Democracy and Security, finns det dock en utbredd politisk apati i landet som gör att folk kan avhålla sig från att protestera. Majoriteten har förlorat tron på både regeringen och oppositionen.

De senaste åren har landet drabbats av flera kriser. I kriget år 2020 förlorade Armenien stora områden som man ockuperat sedan 1990-talet till Azerbajdzjan. I september 2023, efter en lång blockad, föll så Nagorno-Karabach, ett område som ligger inom Azerbajdzjans gränser men som bebotts av armenier i årtusenden. 120 000 människor flydde då till Armenien.

Rötter i Nagorno-Karabach

Det finns inget som talar för att dessa människor kommer att kunna återvända den närmaste tiden. Tigran Grigoryan har själv sina rötter i Nagorno-Karabach, och han tror aldrig att han kommer att kunna sätta sin fot där igen.

– Azerbajdzjan kommer att rasera byar och kyrkor. Den svaga internationella reaktionen på den etniska rensningen gör det väldigt enkelt för dem.

Rädsla för att krig kan leda till invasion

Enligt Tigran Grigoryan har den nuvarande regeringen som huvudmål att till varje pris få till ett fredsavtal med Azerbajdzjan. Det finns en rädsla för att ett krig skulle kunna leda till att Azerbajdzjan invaderar Armenien, med stöd av Turkiet.

– Armenien är fortfarande militärt svagt. Det finns en enorm obalans mellan Armeniens och Azerbajdzjans militära förmågor, säger han.

Armenien förlitade sig länge på Ryssland för sin säkerhet, men idag anser många armenier att Ryssland svikit landet i Nagorno-Karabach. Tigran Grigoryan menar att Ryssland idag har allt fokus på Ukraina, vilket lett till att man övergett Armenien och försvagats i ett traditionellt intresseområde som Kaukasus. Den armeniska regeringen försöker nu att distansera sig från Ryssland och stärka banden till västvärlden.