Det har redan rests protester från några håll mot att Sverige undertecknat deklarationen om antisemitism (IHRA deklarationen) som delvis ligger till grund för konferensen. Kommentarer från tjänstemän på Diakonia tyder på att Diakonia inte vill underordna sig IHRA deklarationen utan synes vilja ha fortsatt fritt spelrum att beskriva Israel på det sätt och former de själva önskar uttrycka sig på utan att bli anklagade för antisemitism. Det återstår att se vad Svenska kyrkans inställning kommer att vara för att bara nämna någon bland övriga i det civila samhället.

Hur uttrycker man sig då antisemitiskt? Studieförbundet Bilda kan användas som ett exempel. I ”Jerusalembrevet”, ett nyhetsbrev från Bildas studiecenter i Jerusalem, nr 4 2018, domineras förstasidan av betraktelsen ”Är dialog och ickevåld möjligt?”

Artikelförfattaren skriver där att ”Här i Jerusalem får man lära sig att leva med att ständigt se vapen” som också inkluderar vapen som bärs av värnpliktiga. Han fortsätter ”Så vad gör ett samhälle med oss där vapen är ett så naturligt inslag? …” Vapnen blir ett tecken för så många saker. Makt, eller åtminstone viljan av att ha makt över någon annan, misstänksamhet och rädsla för den vi möter. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Kanske kan det finnas andra sätt att skapa säkerhet och förtroende människor emellan”.

Formuleringen ”makt, eller åtminstone viljan att ha makt över någon annan”, menar jag är ett antisemitiskt uttalande. Därför att det inte sätts in i sitt sammanhang utan är ett svepande uttalande. Som om den judiska befolkningen alltid bär vapen för att visa sin makt över någon annan. Kan jag gissa att artikelförfattaren därmed menar över den icke judiska befolkningen?

Det kanske allvarligaste med artikeln är dess historielöshet. Kravet att israeliska värnpliktiga alltid skall bära med sig sitt vapen, även under permission, grundar sig nämligen på erfarenheten från det så kallade Yom Kippur kriget 1973. Det var då Egypten och Syrien anföll ett oförberett Israel på dess heligaste dag. I Israel finns därför numera uttrycket ”aldrig mer” för två situationer. Först menas att Israel aldrig mer kommer att låta en förintelse drabba det judiska folket. Det andra är att aldrig mer låta sig överraskas av ett militärt anfall. Därför måste alla vapenbärare i armen sedan 1973 alltid bära med sig sitt vapen. Även på disco. Stränga straff drabbar den som bryter mot kravet.

Artikelförfattarens önskan att det borde ”finnas andra sätt att skapa säkerhet” skulle nästan i ett ögonblick kunna uppfyllas om Bilda kunde börja propagera för att den palestinska sidan tog bort målsättningen, (enligt PLO Charter, Hamas Charter och Basic Law) att tvinga Israel att ta emot över fem miljoner palestinier, tvinga bort den judiska befolkningen och skapa ett islamskt samhälle med sharialagstiftning som grund.

Leif Thybell

Huddinge

Svar direkt:

Så bra Leif Thybell att du läser vårt Jerusalembrev. Det har kommit sju brev sedan det du refererar till från 2018. Förhoppningsvis har du fått även dem. Jag måste säga att jag blir fullkomligt överrumplad av ditt påstående att min krönika där jag reflekterar kring de många vapnen jag ser omkring mig i Jerusalem skulle vara uttryck för antisemitism. Denna jul­betraktelse landar i en önskan om dialog.
Din tanke att Studieförbundet Bilda skulle ha någon möjlighet att påverka den politiska makten i regionen, oavsett om det är den israeliska eller palestinska, är att tro oss om för mycket. Bilda erbjuder studiecirklar i Sverige och möten med människor i Israel och Palestina. Vår närmaste krets är de kristna kyrkorna, men självfallet finns i vårt stora nätverk människor av olika religioner, etniska grupper och politiska uppfattningar. Det är därför vi kallar den här verksamheten för Möten i Jerusalem.
Läs gärna krönikan i Jerusalembrevet här: www.bilda.nu/jerusalembrevet.

Lars-Inge Claesson
Direktor för Bildas studiecenter 
i Jerusalem