Vi har alla efter ett liv i våra respektive kyrkor lärt oss att leva i ett sammanhang, som ger oss en trygghet och var och en har funnit centrala frågor och strukturer, som vi inte kan eller vill tänka oss att leva utan. Men vet vi vad andra samfund har som kan vara grunden för samtal?
Har det egna samfundet och egna kyrkan blivit en omistlig del av mitt kristna liv? Har bindningen blivit så stark att det hindrar oss från ett närmare samarbete? ”Min kyrka” ger mej trygghet!
Sveriges Kristna råd konstaterar att mångfalden av kyrkor och samfund kan bero på att människor är olika och har olika syn på en del frågor i den kristna läran. Kanske är mångfalden en tillgång och en nödvändighet för att tilltala olika människor?
Vad är kärnan och vad är utanpåverk, som formats under lång tid? Vad är hinder och vad är möjligheter? Kan vi fokusera på det som förenar oss? Vi tror på samme Gud och vi läser och lever efter samma bibel. Men vi har ju kyrkolagar, stadgar, handböcker, kyrkoordning, församlingsordning med mera säger någon och påpekar samtidigt att de med bästa avsikter har formats av oss människor.
Olika ord för samma sak
Att forma ett samarbete handlar om att skapa en förståelse för att man kan se på olika sätt på vår till stora delar gemensamma kristna tro. Det är kanske så att vi använder olika ord för samma sak. Först måste vi bejaka varandras olikheter och sedan uppriktigt gå tillbaka till källan och se vad som är människoverk och vad som är kärnan.
Finns det en längtan att ta ett steg närmare varandra och få uppleva att vi alla har precis samma strävan att vinna människor för Gud? Kan Svenska Kyrkans organisation och heltäckande utbyggnad förenat med frikyrkans lekmannatradition vara något som för alla kan vara en positiv, enande faktor? Kan de minskande medlemstalen och därmed krympande ekonomiska ramar öka intresset för ett se andras rikedomar?
Svenska kyrkan har en representativ demokrati med val vart fjärde år medan frikyrkan bygger på direktdemokrati med lokala beslut i respektive församling. Kan denna skillnad försvåra ett närmande mellan samfunden? Besluten tas på olika nivåer. Kan en lekmannaledd verksamhet i en frikyrkoförsamling med möjligheter till lokala beslut samordnas med en personalledd verksamhet styrd av arbetsmarknadens lagar och arbetstidsregleringar samt med uppdrag och budget från kyrko- eller församlingsherde och kyrko- och församlingsråd?
Församlingssynen den svåraste frågan
Onekligen är församlingssynen den svåraste frågan i ett närmande mellan SvK och frikyrkan. Vi måste vara ärliga och granska vad som kommit ur en tradition? ”Så har vi alltid gjort” eller ”Så brukar vi göra” har invaggat oss i trygghet men som inte alltid har att göra med evangeliets kärna.
I en artikel ”Delar av den katolska tron som inte finns med i Bibeln” redovisas vilka delar av den katolska tron och organisation som inte explicit omnämns i Bibeln. Katolicismen bygger på både Bibeln och kyrkans traditioner även om de inte är bokstavligt nämnda i Bibeln. Man nämner exempelvis påvedömet, bikt, skärseld, celibat, helgontillbedjan, barndop, avlat, transsubstantiation, kyrkoåret mm. Mycket har formats under årens lopp och idag tas som givet. Kanske är det likadant i våra samfund?
Gemensam Gud
För vår trovärdighet i ett mångkulturellt samhälle måste vi visa vår omgivning att vi har en gemensam Gud. Vill vi gå vidare i samtalen ”så att världen tror att du har sänt mig” (Joh.17:22)?
I grunden är den världsvida kyrkan en enda, och den består av alla som bekänner att Jesus Kristus är Herre.
Ska vi betrakta de ekumeniska samtalen som avslutade och att vi kommit till vägs ände? Kan och vill vi fortsätta samtalen eller ska vi vara nöjda? I ovanstående har jag ställtett antal öppna frågor? Vill någon räcka ut handen och finns det någon som tar den?
Lars-Arne Sjöberg
Karlstad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR