Pratstund. Att samtala med tioåringar om tro har gett regionala kyrkoledaren Elin Alm vidgade perspektiv om vad tro på djupet innebär.
När jag studerade till pastor på Teologiska högskolan Stockholm (THS) läste vi en bok om evangelisation i en av våra kurser. Den poängterade vikten av att vilja bli vän med sina grannar, lära av varandra och dela livet. Under terminen har jag haft förmånen att ”agera chaufför” till ett gäng tioåringar lite nu och då och de lär mig hur man på ett vardagligt sätt kan dela tron vidare med de människor som vi möter. De senaste tillfällena har jag passat på att fråga barnen om jag får ställa några frågor till dem. Hittills har de glatt svarat ja! Första frågan har varit ”Vad tänker ni på när jag säger tro?” Och så har samtalet varit i gång, ganska ofta börjar det i att tro på vad en kompis i skolan säger men efter ett tag är det alltid någon som säger ”eller, eftersom det är du som frågar, tänker du på kyrkan och Gud?” Och så har vi fortsatt att prata om just kyrkan och Gud.
När vi för ett tag sedan satt och åt mat tillsammans sa en av dessa tioåringar: ”Ska inte du ställa en sådan där fråga som du brukar ställa?” Hon menade, en fråga som handlar om livet, tron, det där som går lite djupare…
Dela tankar och erfarenheter
Jag är så tacksam för dessa samtal, och upptäckten av hur enkelt det kan vara att få dela tankar och erfarenheter av, kompisar, kyrkan, tro och livet. Att det sker bygger på att vi känner tillit till varandra och att jag är närvarande och på riktigt intresserad av vad som rör sig i en annan människas liv.
Något av det som stannat kvar hos mig är när vi, efter några bilturer och samtal om allt mellan himmel och jord, tillsammans funderade på tioåringens tankar om Jesus: ”Förut trodde jag men nu, nu funderar jag mer på tro, så jag vet inte riktigt vad jag tror men jag går till kyrkan.” Vilket förtroende att få dela dessa tankar och själv fundera på hur min tro ser ut. Att få fatt i det jag själv tror på, vad relationen med Jesus betyder för mig och får mig att vilja göra, får mig att vilja vara.
Berättelsen om Ammausvandrarna
En av de bibeltexter som väl beskriver hur vi delar tron med varandra är berättelsen om Emmausvandrarna i Lukasevangeliet 24. Hur två vänner går och samtalar om livet och hur Jesus slår följe med dem, lyssnar, samtalar och berättar.
Jag är så tacksam för dessa samtal, och upptäckten av hur enkelt det kan vara att få dela tankar och erfarenheter av, kompisar, kyrkan, tro och livet.
Jag har förmånen att finnas med i Equmeniakyrkans temagrupp ”Barn och familj”, som på uppdrag av kyrkokonferensen bland annat arbetar med frågor kring att dela livet och tron med varandra oavsett ålder. I höst kommer vi att erbjuda digitala föreläsningar, inspiration från olika församlingar och utbildningar kring att dela tron vidare till nästa generation.
Dela livet och tron
Men vänta inte på det, börja redan i dag med att vara närvarande och dela livet och tron med den du har nära, bjud in Jesus Kristus i samtalet och se vart anden leder.
Att dela vidare tron, att som Emmausvandrarna slå följe, dela livet, ha roligt tillsammans, fundera, prata, gå tysta tillsammans är viktigt. Tron genomsyrar allt vi gör och är. Låt oss allt oftare bjuda in varandra i det som är våra liv eller som det står i Matteusevangeliet i The Message ”Om vi öppnar oss för folk kommer folk att öppna sig för Gud Fader som bjuder på sig själv i himlen.”
”Heliga Ande, gör oss modiga i att dela livet med dem vi möter, utrusta oss med nyfikenhet, lyhördhet och närvaro. Amen”
Elin Alm
regional kyrkoledare Equmeniakyrkan Region Väst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR