I år är det trettio år sedan ­boken Guds försprång – om barnen och Guds rike gavs ut. Författaren, Bert Franzen var under sin levnad bland annat pastor, chef­redaktör för Veckoposten och rektor för Betelseminariet med ett stort samhällsintresse. Kort och gott en framstående teolog som formade generationer av pastorskandidater inom Svenska Baptistsamfundet. Under nio år studerade Franzén barnvälsignelsens plats i det amerikanska och svenska kyrkolivet samt barnens andliga situation i ett bredare perspektiv. Bokens sista ­kapitel innehåller ett utkast till en teologi om barnen.

Det finns flera anledningar till att plocka fram den här boken. Ett skäl är Franzéns uppenbara strävan att inte ställa barndop och barnvälsignelse mot varandra utan i stället söka ekumenisk samsyn för barnens skull ”Med tanke på situationens allvar och dess brådskande karaktär” (sid. 160). I Equmeniakyrkan lever vi i ekumenisk samsyn gällande barndop och barnvälsignelse. Det kan berika oss att bli än tydligare när vi talar om våra teologier, vad som skiljer och ännu mer vad som förenar.

Ett annat skäl är barns rätt till andlig utveckling. Det är en del av barnkonventionen, numera inkorporerad i svensk lag, som har svårt att få gehör i samhällsdebatten. Inte så sällan används religionsfriheten åt fel håll när barn och religion diskuteras och rätten till religion vrids till rätt från religion. Föräldrar som fostrar sina barn i tron kan ifrågasättas – eller till och med ifrågasätta sig själva – om det är rätt att visa på en kristen livssyn. Samtidigt utsätts våra barn hela tiden av intryck genom reklam, värderingar och andra aktiviteter som inte ifrågasätts. Vuxenvärlden har ett ansvar i att guida barn till den värld så som vi förstår den, och religion ingår i den, precis som allt annat som hör livet till.

Diskussion om konfessionella friskolor har blommat upp igen. Det går naturligtvis att ha olika ståndpunkt i friskolors vara ­eller inte vara, men i ett samhälle som ger plats för friskolor är det ytterst märkligt om inte konfessionella skolor är en möjlighet. ­Däremot ska de, liksom alla skolor, hålla hög kvalité och stå ­under Skolverkets insyn.

Den största orsaken till omläsning av Guds försprång är ändå Equmeniakyrkans konferens 2020 som fattade en rad beslut om barn, familj och unga vuxna och vår vilja att vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus förvandlar mig, dig och världen. Samtal pågår, som ska övergå till verkstad, mellan Equmenias ledning och kyrkoledning hur vi svarar på besluten. I inledningen av sin bok skriver Franzén: ”Vi tror att det är viktigt att barnen från allra första början kan känna sig hemma i kyrkan och så tidigt som möjligt kan börja tala om 'vår kyrka'” Det handlar om att ta barn och barns andliga liv på allvar och att hitta språk och former som gör det möjligt.

På Equmeniakyrkans hemsida finns ett material framtaget av ­Region Syd Med barnen i mitten som en del av det nödvändiga arbete vi står i för alla åldrars kyrka. Gud har ett försprång i varje människas liv, det är hoppfullt. Men försprånget måste vårdas, utvecklas och förändras genom livet. Därför behöver vi tala tro med varandra och utvecklas tillsammans.