Jag är en av dessa verktyg som Gud gett några gåvor. Jag talade länge med Gud innan jag tog på mig korset. Jag våndades länge över om jag var tvungen att ”bli så där som alla andra kristna” för att kunna tjäna Gud? Vad ville Gud med mig. Disträ, halvhippie, biker, anarkist och vägrar böja mig för läror och personer bara för att man ska.

Det krävdes en rejäl utbrändhet och en tydlig kallelse för att Gud skulle kunna verka genom mig.

Att gå till de utstötta, de hatade, de svagaste och arbeta vid deras sida. Aldrig döma. Aldrig undervisa. Men berätta om det Gudomliga för de som bara ser mörker. Lysa som en flämtande låga för att visa på en väg att gå.

Bara vara en av de minsta bland de minsta. En broder bland syskon.

Inte alla kristna ser mig som tjänare till Gud. Fel klädsel, fel åsikter och vad är det för vänner som är i min närhet? Vet jag inte vad de gjort?

Att veta är inte att döma utan se möjligheterna att gå vidare. Att bygga vänskap och förtroende under lång tid för att sen när någon är mogen kunna prata om det Heliga.

Ses vi vid vägkanten så stanna gärna och prata!

Guds frid!

Broder Janne

Linköping