Det finns så mycket vi behöver vända på.
Det ingrodda synsättet i Sändarens nyhetsartikel om vigsel för alla (Sändaren 17/2023) som orsak till splittring till exempel.
Både Sändarens vinkel och hur en del av pastorerna i artikeln uttrycker sig.
På nätet justerades rubriken. Men vad hjälper det när artikeln säger precis det som står i den ursprungliga rubriken:
”Frågan om samkönade vigslar sår split”.
Sändaren, och ett par pastorer i artikeln, gör alltså människors vackra kärlek, liv och längtan till ett problem som ”sår split”.
Djupt kränkande tänkande
Varför har en stor del av kristenheten fastnat i det bakvända och djupt kränkande tänkandet?
Problemet är, och har alltid varit, exkludering och diskriminering i form av utlevd homofobi, och att en del pastorer blandar ihop sin egen bibeltolkning, starkt påverkad av människosynen, med ”Guds vilja”, ”Guds ord” eller ”Sanningen”.
Vad gäller det sista så tror jag att det tyvärr ofta handlar om en alltför låg bildningsnivå i pastorskåren, och en självupptagenhet kring den personliga brottningen med Ordet som ibland ges så stor betydelse att den skymmer förmågan att se medmänniskan och vad som är viktigt på riktigt.
Splittringen är inte något som uppstår nu. Det är jätteviktigt att vi ser och förstår att Kyrkan, församlingen, Kristi kropp har varit djupt splittrad sedan man började säga att vissa människor inte kan ha ledande positioner, inte kan vara medlemmar, eller bara vara medlemmar med begränsade rättigheter.
Spricka som funnits länge
Det vi ser, om vi inte blundar eller vänder oss bort, är en avgrundsdjup spricka som funnits länge, där många tappar sin tro, sin människovärdighet, sin självkänsla, sitt jag.
En pastor i artikeln uttrycker sig så här: ”Jag uppskattar att man inom Equmeniakyrkan får tycka olika, men jag märker nu att det inom samfundet inte uppskattas av alla om jag säger att jag inte viger samkönade. Det är en progressiv falang som vill snäva åt.”
Smaka på de sista orden igen. ”Det är en progressiv falang som vill snäva åt.”
Människor som vill öppna upp
Det är faktiskt helt tvärtom. Det handlar om människor som vill öppna upp. Som vill sluta ”snäva åt”, sluta göra skillnad mellan medlemmar. Som vill att självklara mänskliga rättigheter ska gälla alla, även inom Kyrkan. Och göra Kyrkan, församlingen, Kristi kropp mer hel.
Två gånger ställer Sändaren frågan i artikeln:
”Är det en fråga som kan splittra?”
”Kan det splittra församlingen?”
Det hade varit mycket mer intressant och relevant om Sändaren hade vänt på det.:
”Är detta med inkludering något som kan ena?” Och ”Kan det göra församlingen mer hel?”
Slutligen tycker jag det är viktigt att belysa att det faktiskt inte finns något ”traditionellt” eller ”klassiskt” med en uttalat exkluderande äktenskapssyn/människosyn. Ej heller med det sätt som Bibeln börjat användas, där tolkningar görs till sanningar. Det är ur ett historiskt perspektiv oerhört nytt.
Den splittring många nu är rädda för kan vara den spricka genom vilken ljuset börjar sippra in.
Stefan Jämtbäck
Svar direkt: Vi mäste kunna bevaka känsliga frågor
Tack för synpunkterna, Stefan. Först – på en tidningsredaktion liksom i andra organisationer finns alltid anledning att reflektera och utvärdera arbetet. Att vi skulle ha rätt i allt eller aldrig gå fel håller jag för orimligt. Du har goda poänger i det du skriver som tåls att reflektera över.
Några ord kring det du specifikt säger om Sändaren behöver dock ges för en fördjupning i diskussionen; Som nyhetstidning är vårt uppdrag att bevaka alla aspekter av det som händer i vårt bevakningsområde.
På ditt påstående att Sändaren…"gör människors vackra kärlek till ett problem", menar jag att du har fel, och nog gör på liknande sätt som du ofta med rätt och kraft reagerar på – tolkar texten från en viss lins.
Stort nyhetsvärde
Jag menar att det finns ett stort nyhetsvärde att lyfta saker som sker i våra sammanhang. Vi gör inte hbtq -personer till en fråga, men församlingar diskuterar hbtq och vårt uppdrag är att bevaka och granska vad som händer i församlingar. Där finns diskussionen om hbtq och där finns också olika synsätt som ibland splittrar. Borde vi inte skriva om det?
För övrigt håller jag med dig om att diskussionen i stället kan ena (vilket bland annat Magnus Hagevi gett uttryck för på vår ledarsida i nr 15/2023), men på nyhetsplats bevakar vi skeenden och försöker förhålla oss journalistiskt neutrala. Det tycker jag vi lyckas med också här.
Kan leda till goda diskussioner
Som tidning ser vi gärna att texter kan leda till goda diskussioner. Den ansatsen har du också i den senare delen av ditt debattinlägg även om jag som publicist naturligtvis blir något sorgsen över att det finns en underton av att vilja tysta journalister som med sina frågor försöker förstå ett skeende.
Att skjuta budbäraren riskerar också att överskugga den viktiga debatt du nosar på; hur utbildas pastorer i ämnet? Vad är viktigt i en kyrka på riktigt och vad består den avgrundsdjupa sprickan på som du nämner?
Här brinner det till på riktigt.
Robert Tjernberg
chefredaktör
LÄGG TILL NY KOMMENTAR