Vi behöver självklart vända på alla stenar när vi funderar på hur vi navigerar i den tid som är. Om fler unga ska växa som människor och hitta en tro, är det avgörande att lyssna in den unga generationen och låta dem vara med och påverka.

Equmeniakyrkan har en strategi som handlar om att bemyndiga barn och unga genom att låta dem organisera sig i en egen organisation. Genom att anförtro sitt barn- och ungdoms­arbete till Equmenia får unga tidigt med sig att deras röst är viktig samtidigt som Equmeniakyrkan inte riskerar att tappa eller kväva ungas röster. Att anförtro handlar naturligtvis inte om att överge, tvärtom handlar det om att gå nära och uppmuntra. Equmeniakyrkan visar på så sätt aktivt att man tror på kraften i unga människor och vill ta vara på den.

Genom att vara en organisation med låga trösklar och utan krav på bekännelse är Equmenia på många orter ungas första kontakt med kyrkan. Många som i dag är engagerade ledare kan berätta om hur de genom Equmenias verksamhet, inte minst scout, funnit en kristen tro och en församlingsgemenskap.

Samtidigt är just övergången mellan ung och vuxen är en stor utmaning. Det är en ödesfråga för alla samfund, oavsett sättet att organisera sig. Ibland finns det en övertro på vad organisationsstrukturer kan åstadkomma. Mer centralt är att arbeta med kulturen för att få till en mer djupgående och långsiktig förändring.

Som generalsekreterare för Equmenia har det blivit tydligt för mig att unga inte i första hand vill bli underhållna utan räknade med.

I Equmenias och Equmeniakyrkans undersökning om unga vuxna (2018) var en tydlig orsak till att unga vuxna valde att stanna i kyrkan att de fått förtroende och möjlighet att påverka.

Just detta tror jag är en ödesfråga för kyrkan på alla nivåer. Hur kan unga ännu mer vara med och påverka, inte bara i sin förening utan också i församlingen?

Vad skulle hända om vi ännu mer nyfiket vågade närma oss varandra, lyssna in och ompröva för att kunna bygga framtidens kyrka för alla generationer?

Några år efter att EFK ung lades ner skrev Tomas Poletti Lundström, som varit med i processen, att han upplevde det som att synen på unga i samfundet hade omförhandlats från subjekt till objekt. ”De unga reducerades till en enhetlig grupp man skulle nå, snarare än en brokig skara att lyssna till. De unga blev de andra, trots att det var just detta tänkande vi hade försökt göra oss av med i EFK UNG”. (Dagen 9 maj 2018.)

Detta är naturligtvis en persons upplevelse men jag kan känna igen tendensen från fler sammanhang. Vi som kyrka behöver förstå att det är livsviktigt att inkludera och lyssna till den unga generationen.

Till dig som har ett ledaruppdrag i församlingen, en del av det ansvar du fått är att ge ansvaret vidare. Vilka unga finns i din närhet som du nyfiket skulle kunna lyssna till och arbeta tillsammans med?

Till dig som är ung i Equmenia och Equmeniakyrkan, vi räknar med dig! Kliv fram och var med och bygg den kyrka som du själv vill vara en del av och som du med stolthet kan bjuda med dina vänner till så att fler får lära känna Guds kärlek.

Carin Dernulf, generalsekreterare Equmenia
carin.dernulf@equmenia.se