Dålig idé att exkludera religiösa ungdomsorganisationer

Det här sättet att resonera har under de senare åren ploppat upp på några platser i landet, och även om jag kan förstå att det från kommunens håll känns som ett enkelt beslut att fatta tror jag inte riktigt de har tänkt igenom vad det kan få för konsekvenser. De förlorar kraften i en viktig del av samhället och för den lokala föreningen blir höjda medlemsavgifter för barn och ungas fritidsverksamheter en tydlig följd. Men kanske är det som skaver allra mest för föreningen känslan av att stängas ute från det ­övriga barn- och ungdomsarbetet i kommunen, där man länge varit en viktig del. 

I en tid när så många unga mår dåligt, när det saknas stabila vuxna i ungas liv och bristen på forum där unga kan prata om existentiella frågor är uppenbar har Equmenia och andra föreningar som oss så mycket att bidra med. I stället för att exkludera religiösa barn- och ungdomsorganisationer skulle kommunerna kroka arm med oss och tillsammans med hela civilsamhället vara med och bygga ett gott samhälle för barn och unga att växa upp i.  

Efter en och en halv timmes intressanta samtal hos kommunen landade tjänstemännen i att de skulle ta ärendet en runda till. De betonade att de är mycket tacksamma för det stora valborgsfirandet och midsommarfirandet som den aktuella föreningen anordnar, och de inser att verksamheten som föreningen bedriver är viktig. Problemet är stadgarna som tydligt visar på Equmenias kristna grund. Vi gick från kommunmötet med en känsla av att oavsett var detta landar så är det viktigt att faktiskt ta de här samtalen. Att lära känna varandra och utforska möjligheterna för gemensamma vägar framåt. För vi har mycket att bidra med.  

I den situation som är nu, när vi som land väntas ta emot 300 000 flyktingar innan året är slut, blir det tydligt att vi behöver vara många som arbetar tillsammans. Erfarenheterna från flykting­situationen 2015 visar att civilsamhället hade stor förmåga att agera snabbt och flexibelt. Också nu har flera av våra föreningar och församlingar snabbt kommit i gång med att hjälpa de män­niskor som flytt hit.   

Då 90 procent av de som beräknas komma hit är kvinnor och barn kommer vi särskilt behöva fokusera på hur vi kan skapa en trygg miljö för barnen. Här kommer våra Equmeniaföreningar kunna spela en stor roll. Vi behöver tänka igenom alltifrån hur vi möter barn som upplevt krig och vart vi kan hänvisa för samtalsstöd, till hur vi kan bedriva verksamhet när vi inte talar samma språk. Jag tror att en lösning kan vara att också involvera de föräldrar som når våra verksamheter. Barn behöver en meningsfull fritid, men det gör också vuxna. Tänk om vi i våra föreningar kan ta vara på de föräldrar som kommit hit, med allt de har att ge, och tillsammans med det övriga ledargänget skapa en verksamhet som fungerar för alla barn.  

Efter att pandemirestriktionerna slopades har jag från flera hört håll att barnen är angelägna om att vara i gång igen, men att det på vissa platser är svårt att få tag i ledare. Så till alla er som någon gång varit ledare för barn och unga eller skulle vilja vara det vill jag säga – ni behövs! De ideella krafterna är helt avgörande för hur bra Sverige kommer lyckas med flyktingmottagandet. Och jag tror att vi därför behöver ta kontakt med kommunen i varje ort, för att lyssna in vad behoven är men också frimodigt berätta hur vi kan hjälpa till. För vi har mycket att bidra med. Inte trots att vi är kristna, utan just därför.  

Carin Dernulf, generalsekreterare Equmenia
carin.dernulf@equmenia.se