Olle Engkvist menade på sin tid att det som orsakar en dålig byggnad är frånvaro av ”social åskådning” och vinstintressen som överskuggar annat.

Detta får Mark Isitt att undra vart det sociala engagemanget tog vägen i vår tids byggande. För ”vem kommer vilja mysa vid Göteborgs nya skrapor?”, som Isitts krönika rubriceras i Göteborgs-Posten (7 juni 2021).

Ska en kyrka bekymra sig över byggnader och stadsplanering eller bör det lämnas till proffs för att i stället visa omsorg om människorna i staden? Det är inte riktigt så enkelt. För byggnader och miljöer är kraftfulla kulturbärare och påverkar vår föreställning om tillvaron. Politiker, arkitekter och byggare planerar och bygger, men när det väl är byggt kommer byggnaderna och miljöerna påverka oss alla generationer framåt. I en intervju reflekterade den internationellt erkände arkitekten Gert Wingård över stadsbilderna i Sverige som ofta präglas av kyrkan och kyrktorn mitt i byn och konstaterade att det inte speglar hur livet ser ut och därför bör ge plats för nya vyer.

På ett sätt har Wingård rätt, livet ser annorlunda ut än i tidigare sekel. Och ändå inte. För när vi påminns om livets ändlighet och bräcklighet uppstår behovet av transcendenta platser och rum.

När den danske landslagsspelaren Christian Eriksen i helgens EM-match föll ihop på planen och fick hjärt-lungräddning i mer än 10 minuter innan han bars ut på bår, då svämmade sociala medier över av människor som deklarerar att de ber.

Så ser världen också ut. Och därför ska man inte underskatta den fysiska miljön, kyrkor och kapell som bara genom sin blotta närvaro påminner om en mötesplats mellan himmel och jord.

Stadens fysiska gestaltning är allt för viktig och formerande för att kyrkan inte ska vilja bidra i diskussionen. Det kunde vara lika självklart för ledare i den lokala Equmeniakyrkan att vara i dialog med folkvalda i ortens socialnämnd som med dess byggnadsnämnd.

En teolog och kyrklig ledare att inspireras av är Rowan Williams, tidigare ärkebiskop i Anglikanska kyrkan. Williams bidrag är inte arkitektens eller byggarens, utan just teologens. Det fick honom att som kyrklig ledare engagera sig för hållbara samhällen genom att diskutera vikten av lokal utformning av byggnader och material­val där det är möjligt, utveckling av stora köpcentra i relation till det småskalig handel och utarmningen av centrummiljöer, skolornas plats i samhällsbygget som en central plats där alla människor fortfarande kan mötas på liknande villkor, och naturligtvis att uppmärksamma de religiösa byggnadernas plats och existentiella miljöer i landskapet när en ny eller upprustad stadsdel ska planeras.

Varför är detta viktigt? Rowan Williams menar att dessa perspektiv bidrar till människovänliga miljöer som ger näring åt människors imagination – och i den vidaste mening – ger näring åt tron. Det är enkelt att sälla sig till denna uppfodrande och inspirerande övertygelse och själv vilja bidra till samtal och utvecklingen där vi finns och på det sätt vi kan bidra till utvecklingen.

JOAKIM HAGERIUS, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan
joakim.hagerius@equmeniakyrkan.se