Uppsatsen avhandlar argumenteringen bakom kyrkans omdop av prästen Kristina Hjern. Författarinnan Ulrika Ulvegren är liksom Hjern döpt som barn i Herrens Nya Kyrka (HNK) och tvingades liksom Kristina Hjern att låta döpa om sig då hon utbildar sig för att bli bli präst i Svenska kyrkan (SvK). Handledare för uppsatsen var Joel Halldorf.

Den framlagda uppsatsen redogör utförligt för utredningen. Biskopsmötet behandlade ärendet och tillsammans med ansvarsnämnden fälldes domen:

1) Dopformeln kan inte accepteras då den avviker från formeln inom SvK.

2) HNK är inte en kristen tros- och bekännelsegemenskap.

3) Hänsynen till ekumeniken hindrar kyrkan att erkänna Herrens Nya Kyrka.

HNK:s dopformel accepteras alltså inte av Svenska kyrkan. Dopformeln i NHK lyder: ”Jag döper dig i i Herrens Jesu Kristi namn, Faderns, Sonen och den helige Andes.” Kristus är här enligt biskoparna överordnad treenigheten. Dopet är därmed enligt biskoparna antitrinitariskt och därför är HNK icke en kristen tros- och bekännelsegemenskap. När det gäller dopformeln hade ansvarsnämnden avvikande mening. Den använda dopformeln kunde godkännas. Men det beror på hur man uppfattar treenighetsläran.

Visst är det underligt. Finns någon kyrka i världen som döper till Gud, eller någon annan storhet men inte till Jesus Kristus? Man hänvisar till Matteus evangelium 28 där dopformeln saknar just orden om att döpa till Kristus. Biskoparna ser inte hur missionsbefallningen inleds med orden ”... gör alla folk till lärjungar (det vill säga Jesu lärjungar) genom att döpa dem… och undervis dem…” Dopet är i den här texten just ett dop till Jesus Kristus. Inte heller de direkta orden i Apg 2: 18: ”Låt er alla döpas i Jesu Kristi namn...” har betydelse för biskoparna i SvK. Det än märkligare är att prästen Kristina Hjern döptes på nytt trots att hon förklarade att detta nya dop inte har någon mening för henne. Hon bekänner endast ett dop, det dop som hon fick som barn. Det dop som hon dessutom konfirmerat inom SvK. Vanligen döps man på sin tro, inte mot sin tro.

Det är vidare underligt att en trosgemenskap som bekänner sig som kristen, och som konfirmerar denna trosuppfattning just i Svenska kyrkan genom konfirmation i denna kyrka bedöms som ickekristen. Mina fråga blir: Delar Equmeniakyrkan denna bedömning? Anser vi också att HNK inte är ett kristen trosgemenskap? Här vore det önskvärt att Equmeniakyrkans kyrkoledning steg fram med ett svar.

Det är allvarligt att kristna på detta sätt berövas sin identitet då deras trosgemenskap förkastas som ickekristen. Variationerna inom den kristna kyrkan är stor och det är förmätet att kalla alla som inte följer SvK:s teologiska profil som ickekristen. Men mönstret är lätt att kämnna igen: Baptisterna förkastades och förföljdes av Luther och den lutherska kyrkan redan vid reformationens start på1500-talet och har skapat förföljelser långt in på 1900-talet.

Olle Christoffersson