Bibeln, trosbekännelsen, dopet och nattvarden är kännetecken för hela kristenheten om än med skillnad i dialekt och handling. I färdplanen anges två särskilda identitetsmarkörer för Equmeniakyrkan; enhet och en kyrka i sin tid. I de historiska kyrkorna är samhörigheten med tidigare generationer påtaglig i gudstjänstform och uttryck. Den kristna traditionen har stor betydelse, naturligtvis inte utan påverkan av nya tider. Som exempel betydde andra vatikankonciliets förnyelse för den romerska-katolska kyrkan gällande ekumenik och interreligiös dialog, men de historiska kyrkorna har svårare att vända skutan än de kyrkor och rörelser som växte fram i ­Europa under 1500-talet.

Den frikyrkliga gudstjänsten

Vid en nordisk konferens om gudstjänstens utformning diskuterades den frikyrkliga gudstjänsten. Det konstaterades att gudstjänstens styrka är att vara kontextuell, det vill säga i samspel med sammanhanget. Det är inte så att våra traditioner och vår handbok inte har betydelse, men till det finns en frihet att vara öppen för den tid, den plats och de omständigheter som råder där gudstjänst firas. Detta gäller gudstjänsten, men också församlingens arbete och identitet.

Det spelar roll i vilken tid, vilken plats och miljö den finns. En församling och gudstjänst i storstadsmiljö påverkas av stadens puls, precis som landsbygdsmiljö påverkar och inverkar. Det spelar roll om kyrkan är på en plats dit människor åker från sina boplatser eller om kyrkan finns mitt i vardagslivet. Det inverkar på vad vi kan göra, hur vi gör det och vad vi förkunnar.

Lägga örat till marken

Det är utmanande att vara och leva kyrka i sin tid, för det innebär att alltid behöva lägga örat till marken och lyssna till den tid vi är i. Det kräver lyhördhet för vilka behov och vilken längtan som behöver adresseras. Det behövs vishet för att förstå hur profetrösten låter i vår tid och ödmjukhet nog att lyssna till samtiden. Nu och då också i sorg konstatera att det som var kallelsen i går inte är densamma i dag. Jodå, grundkallelsen är densamma, att göra Jesus Kristus känd, trodd, älskad och efterföljd. Eller, på Equmeniakyrkovis, påminna om att mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.

På väg att ta ut ny riktning

Att vara en kyrka i sin tid – och på sin plats är i någon mening att alltid vara i rörelse och att vara en rörelse, på väg att ta ut ny riktning, för kontexten, sammanhanget förändras. Förmågan till rörelse är en styrka i Equmeniakyrkans identitet, samtidigt som den är obekväm, eftersom det som var rätt riktning igår kanske inte är rätt i morgon. Våra församlingar är i någon mening tält placerade där de kan ge skydd och hemmahörighet där det behövs i tiden, samtidigt som det en annan dag är tid att gå vidare, till en ny plats.

Samtidigt har vi en stabilitet som vi delar med hela den världsvida kyrkan, på Equmeniakyrkans dialekt uttryckt i teologisk grund. Där hör vi samman med kristna i alla tider, alla platser, det som varit och det som kommer. Det finns en fasthet, en grund i Jesus Kristus. Och samtidigt kallas vi till att vara kyrka i just vår tid och vår plats. Det är utmanande, det är vår möjlighet.

Karin Wiborn
biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan