I meningsutbytet mellan Karin Wiborn och undertecknad (Sändaren 7 respektive 8/2024) om fredsrörelsernas internationella utblickar i allmänhet och synen på svensk Natoanslutning i synnerhet avslutar hon sitt senaste inlägg med betoningen, att röster för fred, ickevåld och nedrustning behöver tillåtas och stödjas - inte förlöjligas.
Den slutsatsen delar jag naturligtvis helt och fullt. Rösterna är också fria i alla de västerländska demokratier, vilka är medlemmar i Nato. Därför är Karin Wiborns antydan om existensen av onda krafter också i försvarsorganisationen tråkig att läsa. Den råkar vara publicerad samma dag, som Säpo varnar för ett mycket allvarligt säkerhetsläge för vårt land, där tre hotfulla länder nämns: Kina, Ryssland och Iran. Alla tre som bekant diktaturer, vilkas inställning till fred och frihet inte närmare behöver kommenteras och analyseras.
Måste vara på sin vakt
Demokratierna måste alltså vara på sin vakt och vid behov försvara sig. Att göra detta med andra alternativ än en förstärkning av det militära försvaret, som Wiborn tror men fortfarande inte konkretiserar, är inte möjligt. Hoten och kanonerna riktas ju mot oss. Att då vara en del av en demokratiskt styrd och solidarisk försvarsallians innebär välbehövligt skydd och större trygghet för vårt land. Nato har ju bildats för att försvara den fria världen mot skrupelfria diktaturer! Och vem kan föreställa sig att den respekterade generalsekreteraren i försvarsalliansen sedan tio år, Jens Stoltenberg - tidigare också statsminister i Norge från arbetarpartiet - skulle springa onda krafters ärenden?
Bengt Olof Dike
LÄGG TILL NY KOMMENTAR