Magnus Hagevi kopplar lätt och ledigt kopplar samman Equmeniakyrkans minskande siffor, inre sekularisering och församlingar som inte står för ”evangelisk teologi”. Detta till skillnad från andra församlingar i samfundet där orienteringen är annorlunda och minskningen mindre.

Detta menar Hagevi är elefanten i rummet som behöver adresseras (Sändaren nr 18 2021).

Det finns flera grundläggande frågor att ställa till texten. En handlar om korrelation och kausalitet. Att det finns ett samband mellan två faktorer, korrelation, innebär inte nödvändigtvis att det finns ett orsakssamband, kausalitet.

En annan fråga är om det är en möjlig uppdelning av församlingar i Equmeniakyrkan: De evangeliska på ena sidan och på andra sidan de som inte sätter Jesus i centrum eller har tunnat ut det specifikt kristna i teologin. Det är en grannlaga uppgift att kategorisera på den skalan.

Det finns mycket att fördjupa innan enkla slutsatser kan dras utifrån det material som presenteras. Hagevis elefant hade kunnat generera ett spänstigt och viktigt samtal om teologisk orientering, minskande siffror, färre dop och unga som tar vid.

Vi kunde lära av forskning, varandras erfarenheter och övertygelser. Därför är det sorgligt att följa sociala medier och se hur snabbt det skapas olika läger och diken som grävs djupare för varje inlägg. Den ena brösttonen triggar den andra.

Det är märkligt att detta sker omedelbart när det finns så många fler frågor att ställa, fler perspektiv att ta in. Möjligheten att lära sig något av den andre går om intet när val av sida sker snabbt.

Den snabba polariseringen är en tidsstudie. Något som vi också ser i andra delar av samhälls­livet, i det politiska landskapet.

Ett beteende som triggas i en digital värld när vassa ord levereras från tangentbord i tryggt skydd bakom en skärm.

Det sker snabbt, lätt och utan filter.

I denna tid, ja kanske särskilt i denna tid, har den kristna församlingen en profetisk uppgift: Att gestalta ett annorlunda liv där mötet sker ansikte mot ansikte, runt ett och samma bord, där vi delar ett och samma bröd, förenade genom vatten och Ande, i tron på Jesus Kristus. När vi i stället för att utgå ifrån denna enhet skapar läger av olika teologiska tolkningar och övertygelser är det ett yttryck för en inre sekularisering.

Det finns fler elefanter i Equmeniakyrkan. Hur vi talar om och med varandra är en av dessa. Vi kan bättre än så här.

Utgångspunkten när vi möter varandra i våra olikheter, oavsett om det är bakom ett tangentbord eller ett nattvardsbord, behöver vara en enhetens teologi: Detta att vi är ett i Kristus och har en kallelse att manifestera det. Och det är då, när detta sker som världen ska tro, säger Jesus.

Enhet är ett av fyra löften som ges i ordinationen: Att verka för kyrkans synliga enhet i enlighet med Jesu förbön att vi alla ska bli ett, liksom han och Fadern är ett.

Låt Jesu bön om enhet få vägleda när vi diskuterar och debatterar och tillsammans ber och verkar för att ge tron på Jesus Kristus vidare till nästa generation i Equmeniakyrkan.

JOAKIM HAGERIUS, biträdande kyrkoledare
joakim.hagerius@equmeniakyrkan.se