Det lärde vi oss av det som aldrig skulle få hända

Det är just ett sådant här samtal som vi som barn och ungdomsorganisation hoppas att vi aldrig ska få. När samtalet väl kommer inser man vikten av att ha tänkt till innan, att ha krisplaner att följa och en krisgrupp som snabbt kan dras ihop. I chocken över det som hänt och i frågorna om vad som behöver göras och i vilken ordning är det en enorm hjälp att luta sig mot. I det här fallet hade krisgruppen på lägret dessutom arbetat igenom olika olycksscenarier innan lägret och de hanterade den svåra situationen på ett föredömligt sätt.  

Från flera håll har vi efteråt fått höra hur räddningspersonal och sjukhuspersonal sagt hur fina ungdomarna varit i sitt sätt att ta hand om varandra.  ”Det märks att de bryr sig om varandra” sade räddningschefen i Torsby efter olyckan. 

Också Torsby kommuns POSOM-grupp var imponerade över att organisationen klarade så mycket själva. Och även om vi nu ska utvärdera hur våra krisplaner fungerade och dra lärdomar utifrån det vi varit med om är det skönt att konstatera att mycket i krisarbetet ändå fungerade.  

Saker arbetade till vår fördel

Mitt i allt det svåra med nyårsdagens olycka fanns det också flera saker som arbetade till vår fördel. Olyckan skedde vid en bensinstation som öppnade upp så att alla kunde värma sig. I närheten av olyckan råkade det finnas en brandman och en läkare som kunde ta hand om ungdomar som behövde hjälp.  Flera ledare har uttryckt att de mitt i allt kände sig burna.  

Något som varit väldigt värmande är att vi också fått se styrkan i att vara kyrka, att vi verkligen är en kropp. Paulus skriver i första Korinthierbrevet: ”Lider en kroppsdel så lider också alla de andra” (1 Kor 12: 26). 

Från flera håll har vi efteråt fått höra hur räddningspersonal och sjukhuspersonal sagt hur fina ungdomarna varit i sitt sätt att ta hand om varandra.

Och så har det verkligen känts. Så många människor har ställt upp på olika sätt. Kyrkor har öppnats, semestrar har avbrutits, samtalsstöd har erbjudits, böne-kedjor har startats och jag vill rikta ett stort tack till alla er som på olika sätt engagerat er för att göra det bästa av en svår situation.  

När vi går ihop och arbetar tillsammans blir det så tydligt vad det innebär att vara en kropp. Vi har olika uppgifter men alla behövs.  

Och arbetet fortsätter. För även om vi förstår att den här kunde slutat mycket värre än det gjorde, så är det en mycket traumatisk upplevelse att vara med om en sådan här olycka. Trots att alla ungdomar som var med i olyckan nu är tillbaka i sina skolor är vi medvetna om att det kan komma att ta tid att bearbeta det som de varit med om. Detsamma gäller för ledarna, där många är unga vuxna. Vi behöver fortsätta finnas där och stötta. 

För oss som organisation är det också en tid av bearbetning. 

Arbeta för trygg och säker verksamhet

En olycka som den här är en påminnelse om ansvaret som kommer med att jobba med unga människor. Trots att det som nu skedde var en ren olyckshändelse, kommer vi fortsätta arbeta för en trygg och säker verksamhet på alla sätt. 

På Equmenias hemsida finns förslag på krisplaner som föreningar kan utgå från i sin verksamhet. Vi erbjuder också kursen Redo för äventyr som är en guide till hur man skapar säker verksamhet och reducerar risker.  

Nu drar våra föreningar runtom i landet i gång vårens verksamhet. Kom ihåg dem i era böner. Och du som funderar på att gå in som ledare, gör det! Vi behöver alla goda krafter för att kunna möta barn och unga på bästa sätt. Och även om vi arbetar för och hoppas på att slippa olyckor i framtiden så vet vi att det inte finns några garantier. Så ser livets villkor ut. Ingen av oss är lovade att livet ska vara enkelt, men det vi är lovade är att vi aldrig är ensamma. Och kanske är det något av det viktigaste att förmedla till alla barn och unga i Equmenia. Det finns en vän i Jesus och han har lovat att vara med oss i livets alla skiften. 

Carin Dernulf
generalsekreterare Equmenia