När en av fritidspedagogerna hade frågat vad som menades med texten svarade min son att han är kristen. Fritidspedagogen hade då himlat med ögonen och sagt: ”Då skulle det lika gärna kunna stå slå mig hårt i huvudet på din t-shirt”.

Vill aldrig mer ha den på sig

Min son ville aldrig mer ha på sig den t-shirten. Att den ligger kvar i hans garderob kanske inte spelar så stor roll egentligen, men det som faktiskt spelar roll är att varannan kristen ungdom i Sverige upplever sig kränkt på grund av sin tro. Det visar den enkätundersökning som Sveriges kristna råd genomförde år 2020. Enkät­en skickades ut till ungdomar i åldern 13 till 25 år som är aktiva i olika kyrkor och kristna barn- och ungdomsorganisationer i vårt land, och hela 393 ungdomar valde att delta. I enkätundersökningen är det just kristna ung­domar som kommer till tals, men vi vet från andra studier att exempelvis muslimska och judiska ungdomar har många liknande erfarenheter.

Av de som uppgav att de utsatts för kränkningar sade de flesta att det är kompisar som utsätter dem, ofta inom ramen för skolans verksamhet. Drygt en fjärdedel av de tillfrågade upplever sig ha blivit kränkta av en lärare. Kanske är den siffran mest för­vånande. I ett land som påstås vara ett av Europas mest mångreligiösa länder förväntar man sig att skolan ska utrusta sina lärare att möta alla barn och unga på ett respektfullt sätt, också de som har en tro.

De exempel som kommer fram i undersökningen handlar bland annat om lärare som ifrågasätter om elever kan ta in vetenskapliga perspektiv trots att de är kristna. Andra beskriver att de ofta känner sig dumförklarade av lärare och att religionsundervisningen i sig ofta bidrar till mer fördomar än motverkar dem.

Vad behöver ske för att situationen för unga troende ska förändras? Hur kan våra politiker och myndigheter ta ansvar för den utsatta situation som är många ungas verklighet?

I barnkonventionen lyfts bland annat barns rätt till andlig utveckling fram. Trots att barnkonventionen sedan år 2020 är svensk lag visar enkätundersökningen att många unga troende väljer att dölja sin tro. Detta är anmärkningsvärt och det väcker frågan om friheten från religion har blivit viktigare än barns rätt till tro och andlig utveckling.

Existentiell utveckling

Alla människor har medfödda behov av gemenskap och existentiell utveckling, och jag tror att bristen på sådana sammanhang är en av de bidragande orsakerna till den psykiska ohälsa som finns bland många unga i dag. Här vet vi att platser som våra föreningar och församlingar kan få spela en väldigt viktig roll.

Om det är så att skolmiljön bidrar till kränkningar och vidmakthåller fördomar, eller till och med skapar nya, är det något som inte stämmer. Särskilt allvarligt är det just eftersom det sker i en miljö där det är obligatorisk närvaro, som det ju är i grundskolan. Alla barn har rätt att känna sig trygga i skolan. Men frågan är vem som tar ansvar för det?

Agerade på ett föredömligt sätt

Läraren som ringde mig när min son blivit kränkt på grund av sin religion tog ansvar och agerade på ett föredömligt sätt. Han visade respekt för ett barns rätt till tro. Men trots att det finns många kompetenta och goda pedagoger och andra vuxna i Sveriges skolor visar enkäten att alltför många unga troende far illa och att det finns behov av att ta tag i det här.

Är det okej att vara troende i skolan? Om detta kommer vårt seminarium med Sveriges kristna ungdomsråd (SKUR) att handla om under sommarens Alme­dalsvecka. Vad behöver ske för att situationen för unga troende ska förändras? Hur kan våra politiker och myndigheter ta ansvar för den utsatta situation som är många ungas verklighet? 

Vad behöver ske för att situationen för unga troende ska förändras? Hur kan våra politiker och myndigheter ta ansvar för den utsatta situation som är många ungas verklighet?

Carin Dernulf
generalsekreterare Equmenia