Vapenvåld. Under en nattlig promenad hördes en kraftig smäll. Därefter dök polisbilar upp en efter en. Till slut var där tio stycken i olika storlekar som körde runt i det område vi snart skulle passera på vägen hem.
Det var obehagligt. Funderingar snurrade om att ta en annan väg, vända åter eller vandra vidare rakt in i havet av polisbilar och vad det nu var som stod på. Men var inte rädd, har Jesus sagt. Och många poliser på plats gav mod. Vi fortsatte den planerade rutten, kom tryggt hem och kunde sedan läsa om både skjutning och explosioner i närområdet.
Rapporterna är täta om ökat våld i samhället och att våldet sprider sig till nya områden. Liksom att tillgången till vapen kryper längre ner i åldrarna. Det är en tragisk utveckling som oroar och utmanar hela samhället. Det är en utmaning för församlingar som finns mitt i den här verkligheten.
Digital nätverksträff
Jenny Dobers, regional kyrkoledare i region Stockholm, har bjudit in församlingarna i regionen till en digital nätverksträff för erfarenhetsutbyte och överblick. Det är klokt. Vi behöver tala med varandra, lära av varandra och stödja varandra också när självklara lösningar lyser med sin frånvaro.
Bland möjligheter att bidra till ett fredligt samhälle är barn och ungdomsarbetet viktigt, för att inte säga omistligt.
Sveriges kristna råd bjuder in till ett webbinarium den 8 februari om kyrkorna och gängvåldet.
För många församlingar är det självklart att öppna sina kyrkor för bön och ljuständning när något har hänt. Det är värdefullt. Svårare är att veta hur och vad vi kan göra för att vara med och knäcka våldet, arbeta förebyggande.
Ett första steg är kunskap och att tala med varandra om kyrkornas möjliga bidrag.
I Equmeniakyrkans teologiska grund står att läsa om kyrkans uppdrag att det blir tydligt i världen genom vittnesbörd, tjänst och gemenskap, att kyrkan vill värna rätten och avslöja orätten, uppmuntra till delaktighet och medansvar i samhället och att verka för fred och försoning (art 31)
Civilkurage och icke-våld
I kyrkans kollektiva erfarenhet finns berättelser om civilkurage och icke-våld. Vi har bekämpat orättvisor, ofred och avslöjat orätt tidigare. Vi har visat på delaktighet och medansvar i samhället genom vittnesbörd, tjänst och gemenskap på det sätt som har behövts för sin tid. Nu är det nya utmaningar, så låt oss plocka fram kunskaper från förr om att vara på tå i samhällets stora frågor och vara mitt i det som händer.
Ekumeniska följeslagare
Det finns även erfarenheter och metoder från andra platser att lära av. Sedan 2002 har Kyrkornas Världsråd sänt ekumeniska följeslagare till Palestina och Israel. Genom att vara en internationell närvaro vill programmet bidra till att dämpa våldet. Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper. Kristna fredsrörelsen sänder på liknande sätt fredsobservatörer till Guatemala, Mexiko och Colombia. Nu kan det vara tid att ta lärdom av kyrkornas arbete på annan plats för att vara följeslagare på hemmaplan.
Bland möjligheter att bidra till ett fredligt samhälle är barn och ungdomsarbetet viktigt, för att inte säga omistligt.
Vi har skäl till oro. Vi har skäl att sörja med de som sörjer och vi har skäl att be för fred och försoning i våra stadsdelar. Men låt oss inte bli rädda. Låt oss hålla fast vid Jesus ord och alla ängla-ord i bibeln som säger oss att inte vara rädda. Och låt oss be och söka vår kallelse i denna nya tid.
Karin Wiborn
LÄGG TILL NY KOMMENTAR