Equmeniakyrkan är mer än bara en åsiktsgemenskap

Lasse Svensson

Två händelser i församlingar i Equmeniakyrkan har fått utrymme i media. Det är naturligt att det föder frågor.

Dessa händelser gäller dels Missionskyrkan i Rimbo som välkomnade nya medlemmar som efter ett tag upplevde sig kallade av Gud att förmå församlingen att lämna Equmeniakyrkan av teologiska skäl. Dels gäller det Uppsala baptistförsamling där två medlemmar uteslutits. Det enda som i mycket sällsynta fall kan leda till uteslutning, vilket alltid är beslut som församlingen själv fattar ­efter samråd med regional kyrkoledare, är om människor uppenbart splittrar eller skadar gemenskapen.

Ett narrativsom inte stämmer

Det finns de som försöker bygga ihop enskilda och ­sällsynta händelser till en gemensam berättelse om Equmeniakyrkan som en kyrka där konservativ teologi medvetet trängs ut till förmån för en mer liberal. Det är ett narrativ som inte stämmer. Equmeniakyrkan tänker inte låta sig reduceras till en åsiktsgemenskap, utan fortsätta förvalta det som kännetecknar oss som kyrka: Enhet i mångfald.

Grundläggande särdrag

För att fördjupa diskussionen om Equmeniakyrkan och det som har hänt vill jag kort beskriva några grundläggande särdrag för denna kyrka och vad det innebär att vara en församling inom Equmeniakyrkan. Det som är kyrkans teologi och praktik kan läsas i Teologisk grund för Equmeniakyrkan, samt stadgar för samfund och för församling. I Teologisk grund deklareras att ”den kristna tron har sin grund i Kristus och i den heliga Skrift. De apostoliska och nicenska trosbekännelserna är sammanfattningen som vittnar om denna tro. Utifrån dem vill Equmeniakyrkan uttrycka sin samhörighet med hela Guds kyrka,” samt att ”framträdande drag i vårt arv är betoningen av den personliga avgörelsen för Kristus, den enskildes ansvar i församling och samhälle samt de demokratiska formerna för beslutsfattande.”

Det är vår kallelse att värna enheten i Kristus genom mångfald

Kyrkosynen beskrivs som ett ömsesidigt beroende. Det får bland annat till uttryck att den lokala församlingens stadgar inleds med en paragraf som säger att församlingen ”har anslutit sig till innehållet i teologisk grund för Equmeniakyrkan. Församlingen tar ansvar för kyrkokonferensens beslut efter sina förutsättningar och möjligheter. Församlingen och dess verksamhet är öppen för alla som vill delta.” Tillsammans är vi som självständiga församlingar också en kyrka med en teologisk grund som förbinder oss. Att vi är en kyrka uttrycker sig dessutom genom Kyrkokonferensens beslut, att vi ordinerar diakoner och pastorer och avskiljer kyrkoledare med ett särskilt ansvar för den ordinerade medarbetaren i omsorg och tillsyn så att inte förkunnelsen står i strid med innehållet i Equmeniakyrkans grunddokument.

Gemensam teologi

Både församlingen och den ordinerade medarbetaren i Equmeniakyrkan relaterar tydligt till gemensam teologi och gemensamma ordningar. När det gäller enskild medlem anger Teologisk grund att ”Församlingen välkomnar var och en som bekänner Jesus Kristus som frälsare och Herre samt är döpt.” Det kan alltså inte läggas mer krav kopplat till medlemskapet än tro och dop. I de församlingar som konflikter uppstår är skälet inte sällan att det skapas ett tryck på medlemmar att utöver tro och dop omfatta samma teologiska övertygelser. Det kan handla om hbtq eller andra frågor. I Equmeniakyrkan tar vi tydligt avstånd från alla former av diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet och vi vill vara en kyrka där alla ska känna sig trygga och välkomna. Samtidigt har vi respekt för den mångfald som ryms inom kyrkans teologiska ramverk, som till exempel att viga par av samma kön eller avstå.

Värna enheten i Kristus

Det är vår kallelse att värna enheten i Kristus genom mångfald. Den som har en särskild kallelse till diakon eller pastor har ett ansvar – liksom de av oss som fått förtroendet att leda det gemensamma arbetet – att verka för ”öppenhet och sammanhållning i gemenskap”. Att leda det gemensamma arbetet innebär också att vi ”stödjer, vägleder och betjänar församlingarna samt utövar tillsyn över de ordinerade tjänsterna”.

Equmeniakyrkan är inte en åsiktsgemenskap, utan en kyrka och missionsrörelse som vill kännetecknas av försonande gemenskap, samhällsorienterad diakoni och frimodig evangelisation.

Det är vår kallelse att värna enheten i Kristus genom mångfald

4 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
Stefan Nilszén
Uppskattar att kyrkoledare Lasse Svensson så tydligt säger att "Equmeniakyrkan är inte en åsiktsgemenskap...". Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, vilket inte minst Svenska kyrkan är tydlig med. Därför är rubriceringen och likaså bildtexten i papperstidningen olycklig.
Jonatan Fransson
Vilket flum. Det finns ingen enhet i Kristus när man går emot Kristi ord. Det finns inget utrymme för mångfald, när mångfald betyder att tolerera de som i orättfärdighet undertrycker sanningen, vilket uppväcker Guds vrede (Rom 1). Equmenia har för länge sedan lämnat den smala och raka vägen kyrkan vandrat i århundraden. På flera områden har man inte längre legitimitet att benämnas kyrkan. Referens till trosbekännelse saknar betydelse, när man inte lyder Kristus. Det som skett i Rimbo och Uppsala är ett uttryck för ett samfund i kris och allt mer kommer skiljelinjen bli.
"...enhet i Kristus genom mångfald". När man ser till teologi och praktik inom Equmeniakyrkan är det ett och annat som inte går ihop. Tror man verkligen att Jesus är Gud, att han dött på korset och uppstått för våra synders skull samt att man måste bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare för att bli frälst? Vid diskussioner om teologiska spörsmål brukar – förr eller senare – kommenteras att det viktiga är att vi predikar Jesus! Men numera måste man fråga sig, vilken Jesus? Där svävar Equmeniakyrkan på målet! 1 Är det den Jesus som är Gud själv? 2 Är det den Jesus som är en vanlig människa, men som hade ett ovanligt inflytande som folkledare och blev gudomliggjord av eftervärlden? 3 Är det den Jesus som en del andra religioner ser som enbart en profet? Eftersom svaret inte kan vara ”ja” på samtliga fyra frågor är det nödvändigt att Equmeniakyrkan tydliggör sitt ställningstagande. - Om man svarar "Ja" på frågan om Jesus är Gud, måste Equmeniakyrkan förklara varför Thomas Kazen tillåts fortsätta som ordinerad pastor trots att han förnekar Jesu gudom!
Karin
Bra Jonatan Fransson! Håller med. Skulle vilja ha svar jag också angående Kazen . Men det lär vi nog aldrig få.

 

Till minne