Vi vill kunna lita på att Sveriges regering tar sitt ansvar i relation till internationella konventioner och skyddar urfolket samernas grundläggande mänskliga rättigheter.

Enligt internationella konventioner och överenskommelser, bland annat FN:s urfolks­deklaration från 2007 som Sverige har undertecknat, har urfolk rätt att informeras i tidigt skede och att ha en tung röst i beslutsprocessen om intrång i traditionella markområden. I detta fall är det Sametinget som utgör den rösten och det har kraftigt motsatt sig gruvplanerna.

I ett pressmeddelande den 20 december 2021, efter möte med näringsministern skriver Sametinget: ”Med sorg konstaterar Sametinget att den socialdemokratiska minoritetsregeringen tycks vara beredd att offra både samisk näring och kultur i unik naturmiljö.” Vi menar att deras ställningstagande bör väga tungt när nu olika intressen ska vägas samman.

Regeringen har tillsatt en sannings- och försoningskommission vilket bör beaktas då nu beslut som berör just dessa områden bereds. Utnyttjande av resurser i samiska områden mot det samiska folkets vilja måste rimligen relateras till detta viktiga försök till rehabiliterade relationer och processen att komma till rätta med kolonialistiska händelser i det förflutna.

Vi inser att det kan finnas en konflikt mellan nationella ekonomiska intressen och lokala och regionala intressen, liksom bland annat miljömässig hänsyn. ­Regeringen måste väga dessa ibland motstående intressen utifrån principiella ställningstaganden.

Påminner då om Högsta domstolens yttrande 2020 där det fastslås: Samernas intresse av att kunna vidmakthålla sin kultur, däribland renskötseln, ska vid en sådan avvägning tillmätas särskild vikt. (Girjasdomen punkt 92.)

En framtida gruvbrytning i Gállok riskerar medföra stora konsekvenser för miljön, människor i området och inte minst den samiska befolkningen. Gruvan är planerad i ett område viktigt för renskötseln. Intrånget kommer att få stora konsekvenser för bland annat de berörda samebyarna. Det handlar också om infrastruktur som kommer ta renbetesland i anspråk, skära av renhjordarnas flyttleder och generera stora störningar för renskötsel i ett område där ­näringen redan är i en pressad situation på grund av bland annat vattenregleringar och klimatförändringar. Detta är också de skäl som anförs av Länsstyrelsen, som motsatt sig en etablering av en ny gruva. Rennäringen är klassad som ett riksintresse. Då riksintressen inte går att förena ska enligt ­miljöbalken det intresset som hushållar mest långsiktigt med markerna ha företräde. Det är utan tvekan rennäringen som då bör väga tyngre än gruv­intressen.

Intrånget är än svårare att försvara när den uppskattade drifttiden enligt ansökan endast ­fastställs till en period om 14 år. Erfarenheter från andra gruvor visar miljömässiga konsekvenser under oöverskådlig tid, liksom stora kostnader för det offentliga. Så har det varit med gruvor i bland annat Pajala och Stor­uman.

Som kyrka ser vi med stor oro på det som händer. Vi har alla ett uppdrag att förvalta Guds skapelse och värna alla människors rätt. Vi tar samernas rätt som urfolk på stort allvar. Vi vädjar till regeringen att avslå Beowulf Minings ansökan om gruvbrytningskoncession.

Lasse Svensson, kyrkoledare i Equmeniakyrkan (det öppna brevet till regeringen är undertecknat av fler)
sandaren@sandaren.se