Equmeniakyrkans makt allt mer i händerna på ledningen

Ändå samlades runt 500 röstberättigade ombud till två dagars förhandlingar efter att ha inlett mötet via det digitala verktyget Vote-it (där de första punkterna för övrigt avhandlades under gudstjänsttid). Det glädjer oss att intresset för att delta i konferensen är fortsatt starkt. Men vi ser också tendenser som är djupt oroande.

Under förhandlingarna presenterades tankar och bitar av information kring kyrkostyrelsens arbete inför kommande konferens: stadgeförändringar för att justera språk och förenkla stadgarnas instruktioner, förändringar i konferensens arbetssätt (till exempel att bara vartannat år borde vara beslutande), att arbetet påbörjats med processen inför val av ny kyrkoledare nästa år samt att det kommer ett förslag om förändrad regionstruktur.

Efter att konferensens förhandlingar avslutats hölls ett storseminarium som annonserats som ett ”Ett spännande samtal mellan biträdande kyrko­ledare Joakim Hagerius och pastor och föreståndare Kalle Spetz om den fascinerande utvecklingen i Skillinge missionshus”.

Redovisade församlingsenkät

Seminariet inleddes dock med att biträdande kyrkoledare Joakim Hagerius redovisade en församlingsenkät, och sedan delade de regionala kyrkoledarna Jenny Dobers och Per-Olof Byrskog sina tankar kring några besvärliga situationer de mött i sitt arbete. Det senare var till en början ett tankeväckande inslag som gav en inblick i de regionala kyrkoledarnas vardag och utmaningar som kan möta församlingar runt vårt land. Men det övergick sedan till att bli information om ett pågående stadgeförändringsarbete, som visade sig handla om, som Joakim Hagerius uttryckte det, ”vilken sorts kyrka vi vill vara – en kyrkosynsfråga”. Det handlade om Equmeniakyrkans Förslag till stadgar för församling, där man efterlyste starkare verktyg än samtal och samråd, som i vissa frågor skulle kunna övertrumfa den lokala församlingens autonomi. Joakim Hagerius avslutade sedan framställningen med att meddela att frågan kommer tas upp i nästa konferens.

Det är inte rimligt att ombuden ska kunna sätta sig in i och fatta kloka beslut i alla dessa stora frågor i en och samma konferens.

Några av de förslag som diskuterades kan verka rimliga, men skulle, om de blev tvingande för församlingarna, i grunden förändra vår kyrka och kyrkosyn. Församlingarna skulle då i praktiken berövas självbestämmande över lokaler, egendom och hur, samt i vilken takt den kan ta emot medlemmar. Märk väl att detta presenterades efter att förhandlingarna avslutats, i ett seminarium där ärendet inte aviserats i förväg, och att beslut i denna och en rad andra frågor alltså ska fattas redan nästa år i Göteborg.

Sammantaget har vi alltså att se fram emot en konferens nästa år (2024) som förutom att vara en del av Metodisternas världskongress, hantera motioner, årsredovisning och alla övriga återkommande punkter också ska:

• Välja ny kyrkoledare och en eller flera biträdande kyrkoledare (där endast kyrkostyrelsen har rätt att lägga förslag)
• Besluta om ­genomgripande förändringar i vår regionala ­organisation
• Eventuellt välja regional ­kyrkoledare (beroende på hur den regionala organisationen kommer se ut)
• Revidera stadgarna (för att bland annat mer förlita sig på praxis och arbetsordningar utanför själva stadgarna)
• Revidera befintligt förslag till församlingsstadgar
• Besluta om att endast varannat år hålla konferens med beslutsmöjligheter

Det är inte rimligt att ombuden ska kunna sätta sig in i och fatta kloka beslut i alla dessa stora frågor i en och samma konferens. Och som vi ser det leder dessa förslag sammantaget oss allt mer mot en kyrka där makt och beslutanderätt över kyrkans riktning och färdväg framåt koncentreras till kyrkans ledning.

Konferensens mandat monteras ner

Vi kallar ofta och inte utan viss stolthet vår kyrkokonferens för ”Sveriges största ombudsförsamling”, men i kulisserna monteras samtidigt konferensens mandat ner bit för bit. I årets konferens fick vi ett tydligt exempel, när presidiet till och med kände sig föranledda att ge en skarp reprimand till kyrkostyrelsen för bristande respekt för konferensen som högsta beslutande organ. Kyrkostyrelsen gav under resterande förhandlingar ingen som helst kommentar till detta, utan mötte det med tystnad.

Är det här den typ av kyrkoledning och den kyrkosyn som vi vill ha i Equmeniakyrkan? Är detta verkligen den färdplan som för oss framåt? Vi som undertecknat detta anser inte det, och vill uppmana fler att göra era röster hörda.

Niklas Björklund
pastor i Equmeniakyrkan, Gävle

Lars Dalesjö
tidigare ledamot av kyrkostyrelsen, ­Helsingborg

Patric Forsling
församlingsföreståndare, tidigare ­generalsekreterare Equmenia, Gävle

Magnus Kronberg
pastor i Equmeniakyrkan, Örebro

Joakim Lundqvist
tidigare ordförande Equmenia, Gävle

Andreas Möller
pastor i Equmeniakyrkan, tidigare ­ledamot av kyrkostyrelsen, Uppsala