Uppdraget för gruppen var att stimulera och bredda missionssamtalen i kyrkor och samhälle. De fyra kyrkofamiljerna turades om i värdskap genom att mötas ett par dygn i de olika sammanhangens stiftsgårdar eller kommuniteter. Olika metoder prövades för bibelläsning och samtal. Särskilt viktigt blev receptiv ­ekumenik, som också kallas en ny våg i den ekumeniska rörelsen.

Receptiv ekumenik har vuxit fram i Centre for catholic studies vid Durham University i Storbritannien och vill få oss reflektera över vad vi kan lära av andra kyrkotraditioner än vår egen och därmed fördjupa vår förståelse av vår egen tradition.

Det finns flera sätt att beskriva metoden, som är lika enkel som genial. Det handlar om att lyssna nyfiket och att hellre ”ta fram vardagsporslinet i stället för finporslinet”. Den receptiva ekumeniken vill sträva efter att säga som det är och inte som vi önskar att det vore när vi berättar om vår kyrkotradition i ett ekumeniskt samtal.

Det finns en växande erfarenhet av interreligiös dialog som delvis bygger på samma pedagogik. En inspiratör är Svenska kyrkans tidigare biskop i Stockholms stift, Krister Stendahl, som formulerade tre förhållningssätt för dialog:

Vill du veta något om en ­annan religion, tala med dess ­anhängare, inte dess motståndare. Jämför inte din egen religions bästa ­ideal med den andres värsta praktik, och ge utrymme för helig avund.

Arbetsgruppen i missionsteologi blev på riktigt en resa för Sveriges kyrkor genom deltagande i den fjärde internationella konferensen där den svenska delegationen fick ge vidare sina erfarenheter.

Därefter producerades ett häfte: Berörd – Samtal om mission i en föränderlig värld. I förra veckan lanserades detta häfte översatt till engelska inför ­Kyrkornas världsråds förestående generalförsamling, och, till sist, i sommar står SKR tillsammans med Sigtunastiftelsen och EHS värdar för den femte världskonferensen i receptiv ekumenik.

Vi behöver impulser och verktyg för samtal. Det som är fint i den här metoden är fokuseringen på samtalets reception, mottagande och inte produktionen, utgivandet. Det händer att vi talar om att mötas i ögonhöjd för att ­beskriva ömsesidighet, respekt och ­öppenhet. I grunden är det inte svårare än så, men det kan vara nog så svårt då det är oerhört frestande att i samtalet ­fokusera på mitt nästa inlägg, min egen berättelse eller åsikt.

Hur vi samtalar med varandra är viktigt på alla nivåer. Vad ­talar vi om och hur vid kyrkkaffe­borden? Tar vi fram det kantstötta vardagsporslinet eller gömmer vi oss bakom finporslinet? Vad är viktigast på en kyrkokonferens, är det att lyssna till andras åsikter eller föra fram min egen? Vågar jag släppa taget om mina egna övertygelser i ett ekumeniskt möte för att på allvar ta emot en annan tradition?

Att lyssna i syfte att fördjupa sin självförståelse är en gåva som räcks oss i receptiv ekumenik och ett verktyg på väg mot en djupare enhet.

Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
karin.wiborn@equmeniakyrkan.se