Foto: Mostphotos
I ambitionen att finna en relation mellan tro och naturvetenskap i opinionsartikeln i Sändaren 5/2023 visar Christer Anderssons och Jan Blomgrens på oklarheter i deras syn på naturvetenskap som måste klargöras.
De skriver, liksom som en tröst, att ”evolutionsteorin bara är en liten del av naturvetenskapen” som om den annars skulle vara en fara för tron. ”Andra delar av naturvetenskapen”, till exempel ”det första livet” däremot skulle stärka tron på en skapare. Men det första livet är också en del av en evolution, en kosmisk utveckling som hade lett till att kol, förutsättningen för liv, bildades. I stället för att nedtona evolutionens betydelse för tron kan många (jag själv) i den, som helhet, se ett tecken på en pågående skapelse.
De ifrågasätter också, med det självklara faktum att vetenskapen nu vet det den inte visste för 170 år sedan, naturvetetenskapens möjligheter att ge en objektiv bild av världen. Jag tror inte att Andersson och Blomgren står för den numera övergivna uppfattningen att trons kunskap skulle fylla ut vetenskapens kunskapsluckor, men vad menar de?
Världen är till stor del okänd
Att både verkligheten som sådan och kunskapen om den är under utveckling innebär att världen till stor del är okänd. Vi har kunskapsluckor, något som redan författarna till den nicenska trosbekännelsen var medvetna om när de skrev att Gud är skapare av ”himmel och jord, av allt synligt och osynligt”. ”Himlen” och det som är ”osynligt” är delar av en verklighet (allt skapat) men står för det som är okänt, det som ännu är obegripligt och som vi saknar kunskap om.
Jag är tveksam till den uppdelning av verkligheten i en andlig och en materiell verklighet som författarna gör, men kan tänka att det finns ett andligt och materiellt perspektiv (eller aspekt) på hela verkligheten. Men andlighet är inte ett huvudbegrepp i kristen tro. Däremot Nåd (gåva). Den skapade världen är en, större än vi tror, kanske med många miljarder universum och en evolutionär öppenhet mot framtiden. Denna värld, inte någon annan, är genomströmmad av Guds skapande nåd och tillkommen i Guds kärlek. Det är trons perspektiv och detta perspektiv kan behållas trots att världen förändras och att kunskapen är bristfällig och motsägelsefull.
Det händer att teologer och naturvetare inom Intelligent Design, försöker att ändra på evolutionsläran för att få en för tron tillrättalagd värld. Det tenderar att misslyckas och är en dålig grund för en hållbar tro.
Gemensamt sökande
Jag har hört, men inte fått bekräftat, att författaren Albert Camus har sagt: ”Jag tror inte, jag väljer att tro.” Vare sig han har sagt det eller inte så håller jag med och väljer att se på världen ur trons perspektiv, och blir i så fall ännu mer nyfiken på vad naturvetenskapen kan lära mig om världen. Naturvetenskap och teologi kan, när de möts, finna sig vara sammanflätade i ett gemensamt sökande efter begriplighet och mening.
Jag stöder inte Anderssons och Blomgrens idé att Equmeniakyrkan uttalar en vetenskapssyn i synnerhet inte med så många oklarheter som deras artikel uppvisar. Däremot deras ambition, som jag anar, att i gemensamma studier och samtal försöka formulera hur relationen mellan naturvetenskapens perspektiv och trons perspektiv på verkligheten kan se ut. Och deras önskan om ett öppnare och friare samtal om livssyn i kyrkan och i samhället. Kanske Färdplan för Equmeniakyrkan (mycket bra) kan kompletteras med något sådant. Färdplan talar om mission och att dela kyrkans tro. Men vad är trons innehåll i relation till den värld i dess helhet som vi lever i?
Åke Jonsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR