I augusti skrev jag på denna debattsida ett inlägg med rubriken: ”Allvarligt läge för svensk frikyrklighet”.

Med detta som bakgrund är det angeläget att vi gör något åt situationen. Kortfattat skulle det kunna uttryckas så här: Vi behöver inta den position som en gång frikyrkorna hade.

Bilden av Sverige har blivit allt mörkare, det torde vara uppenbart för alla. Men vi som kristna kan vara ljus i denna mörka bild. Skall vi kunna vara det behövs en förändring. Vi behöver komma tillbaka till den tid då de kristna påverkade samhället. Tyvärr har vi snare blivit en del av det och förlorat vår sälta.

Bilden skulle kunna beskrivas så här att det handlar om frikyrklighet försiktighet och inte frikyrklig frimodighet – en del av världen istället för en klar röst i samhället. Vi har förvandlats till ja-sägare i det mesta och inte vägvisare för folket. Förvandlats till andligt ofarliga kristna, istället för fyllda av sälta – till att vara sockersöta och allmänt accepterade.

Det handlar inte om att vi skall vara hårda och fördömande, vi skall vara de mest kärleksfulla, men vi skall inte pruta av på budskapet utan framföra det i en ton av klarhet och kärlek.

Tyvärr har evangeliet gått från en kraft till omvändelse och ibland blivit en filosofi om hur man får ihop vardagspusslet och ett allmänt tal om Guds kärlek. Ibland kan talet om Guds kärlek tas till försvar för det som är synd, därför att vi styrs av en välvilja att vara alla till lags.

Vi kan verkligen göra skillnad, tänk så många kristna det ändå finns i Sverige och om vi var och en bidrar till en förändring så kommer det att påverka landet. Låt oss förvandlas från passiva bänkvärmare till ett liv i Jesu efterföljare och lärjungar som lever ut vår tro. Detta handlar om Guds kallelse till varje enskild och varje församling utan undantag.

Det är nu dags att vi reser oss upp som Guds folk.