Hur går ett sådant framåtblickande till i en kyrka? Även om Equmeniakyrkan bara är 10 år gammal är den världsvida kyrkans historia - som också är vår historia - desto längre. När vi utforskar vilka vi är och vill vara innebär det med nödvändighet både kontinuitet och förnyelse.

Den kristna kyrkans syfte kan beskrivas som ett redskap för Guds mission i den här världen. Detta uppdrag gestaltas genom diakoni, evangelisation och gemenskap. Så har det alltid varit och så kommer det förbli. Men trots denna missions kontinuitet kan man konstatera att trons gemenskaper sett olika ut från tid till tid och från plats till plats. Och det är i sin ordning.

I ett seminarium på kyrkokonferensen presenterades initiativet ”färdplan”. Detta är ett sätt att initiera förnyelse, att blicka lite längre fram och formulera några perspektiv som kan prövas för att på så sätt skapa rörelse och riktning när vi står på tröskeln till ett nytt decennium i Equmeniakyrkan. Förnyelse innebär sällan något helt nytt, snarare handlar det om att återupptäcka eller betona något som extra viktigt för en tid. Förnyelse och kontinuitet behöver gå hand i hand.

Som ett första steg i detta arbete har kyrkoledning i samråd med kyrkostyrelse formulerat några perspektiv som vi upplever som extra viktiga att fortsätta reflektera över tillsammans: Identitet och enhet, i sin tid, för världens skull, heliga vanor, att dela tron vidare, att leva tillsammans, ledarskap och herdeskap. Seminariet där detta presenterades finns tillgängligt tillsammans med samtalsfrågor på kyrkans hemsida. Detta är tänkt som ett redskap för till exempel församlingsstyrelser och andra gemenskaper att kunna vara delaktiga i processen och bidra genom att delge det som upplevs särskilt viktigt.

När ett framtidsarbete inleds är det inte ovanligt att kalla in experterna som talar om hur världen ser ut och på så sätt skapa en given utgångspunkt. Det finns ibland en stor tilltro till distans som förutsättning för kunskapande. Men samtidigt vet vi alla att ett objektivt perspektiv på omvärlden inte finns. Självklart ska vi lyssna på olika experter. Men kunskap om Equmeniakyrkan finns inte främst att hämta på åskådarplats, det är snarare på planen hos spelarna som erfarenheter finns att lyssna till. I kunskapsteori och filosofi finns ett etablerat uttryck som beskriver den distanserade positionen som en ”View from nowhere” (en utblick från ingenstans).

Vi har valt en annan väg. Vi behöver lyssna på oss själva, vår egen kyrka och de erfarenheter vi bär med oss. Och nu bjuder vi in andra och varandra i det vi har sett och hört, formulerat i färdplanens ansatser som en utgångspunkt. I denna process är lyssnandet av största vikt. Längs denna väg innebär det ömsesidiga lyssnandet en öppenhet för det som inte är kontrollerat eller givet. I stället söker vi gemensamt efter ett anrop, en ton, en resonans som visar på en riktning. Det är så vi är kyrka, också i denna process.

Där två eller tre är samlade i mitt namn, säger Jesus, där är han mitt ibland dem. Det är i denna sorts gemenskap vi lyssnar och söker vägen.

Joakim Hagerius
joakim.hagerius@equmeniakyrkan.se