Vad är det som gäller och vad är det som håller på att ske?

Det är frågor som behöver ställas när det gäller de strömningar som nu sker.

Det går en klar och stark strömning mot enhet och det som ligger i tiden är att uppdelning är något som förkastas, allt och alla skall inkluderas. Ibland är det uttalat ibland är det inte uttalat, men det som är förhärskande i vår tid är just detta. Att säga och stå för något annat, det är att vara en obekväm röst i så fall.

Nu handlar det inte om bara den bredaste ekumeniken, utan nu håller steg på att tas vidare emot de olika religionerna. Allt oftare hör man att dessa bara är olika vägar till samma Gud. Detta är något som är helt nytt och som tidigare kristna skulle ha reagerat oerhört kraftfullt emot. Då talades det om hedniska religioner och att dessa skulle nås av evange­lium för att kunna inlemmas i Guds församling. För detta var man villig att med all möda genomföra uppdraget och även att ge sitt liv för.

I början av februari var påven på besök i Förenade Arabemiraten, den första påve som besöker den Arabiska halvön. Det finns dem som starkt reagerat inför vad påven sa där: ”Pluralismen och mångfalden av religioner, hudfärg, kön, ras och språk är Guds vilja i hans vishet, genom vilken han skapade människor.”

Det var dock troligen inte direkt några reaktioner från den stora skara av imamer, muftis, pastorer och andra religiösa ledare som satt med då ett dokument undertecknades. Detta var bara en av alla de yttringar i den kör som blir allt större, nämligen att det finns olika vägar till Gud.

Man kan fråga sig om Jesu missionsbefallning upphört att gälla? Om man suddar ut det som finns mellan de olika religioner och den kristna tron, då kan man bortse från vad Jesus gav de troende för uppgift.

I den postmodernismen som vi nu omfattats av, finns det inga givna sanningar. En del kristna har tydligen anammat detta relativistiska sätt att tänka till en så stor grad att man har blivit förblindad.