Hela världen bor i Tensta

Jublet var stort och lovsången välljudande när nya och gamla vänner – inklusive ortodoxa och katolska systrar och bröder – hade samlats för att fira och trängas i kyrkbänkarna. Inte på mycket länge har den halvsekelgamla kyrkan varit så välbesökt.

På 1960-talet, under uppbyggnaden av miljonprogrammet, började diskussionerna inom dåvarande Spånga missionsförsamling om att bygga en kyrka i den nya stadsdelen Tensta. Bland församlingens medlemmar gick meningarna isär.

Den gamla kyrkan skulle avvecklas

Frågan om ny kyrka blev till slut föremål för omröstning och beslut på församlingsmötet. I demokratisk ordning bestämdes att den gamla kyrkan skulle avvecklas och en kyrka byggas i Tensta.

Ingen hade kunnat förutspå att de nya förorternas befolkningsstrukturer redan inom loppet av några årtionden skulle internationaliseras. Och ingen hade kunnat föreställa sig att Tensta skulle komma att bli ett av Sveriges mest invandrartäta bostadsområden med rik kulturell och etnisk mångfald. Med åren har Tenstakyrkan blivit ett hem för olika församlingar vars medlemmar tvingats fly från länder i Mellanöstern, Nordafrika och från andra håll där kristna är ­hotade och förföljda.  

Hem för tre församlingar

I dag är kyrkan hem för tre församlingar: den ursprungliga Spånga Missionsförsamling, som tillhör Equmeniakyrkan, den kaldeiska kyrkan från Irak, vilken lyder under påven, samt den koptiska församlingen. Antalet gudstjänstfirande kristna per vecka kan ibland räknas till uppemot femhundra. I kyrkan huserar dessutom undervisningsgrupper, språk-kafe, söndagsskolor, bönegrupper, barn- och ungdomsgrupper.  

Tenstakyrkan blev nog inte den församling som de vilka byggde kyrkan föreställde sig. I stället blev hon en stor ekumenisk kyrka och mötesplats för delar av den globala kristenheten som bor i Järva med omnejd. Det innebär förutom glädjen också stora utmaningar för den numera lilla ursprungliga församlingskärnan.

Vänförsamling i Sverige

I den kristna kyrkan finns sen dess start en stark tanke om ömsesidigt utbyte mellan olika församlingar. Sverige är i dag ett land med stora skillnader mellan landsbygd och tätort. Vi är duktiga på att skapa relationer internationellt via systemet med vänförsamlingar. Är det inte dags nu att koppla samman församlingar här med varandra? Vore det inte lika naturligt att ha en vänförsamling i en del av Sverige, olik min egen, att lära av, stötta och vara vän med?

Tänk att som troende i en landsbygds-församling få handla på Tensta torg för att sedan fira gudstjänst med människor från många länder. Tänk att som troende i det tät-befolkade Järva få promenera i skogen för att sedan sjunga och be tillsammans med nya vänner i ett missionshus eller en småstadskyrka.

Vi tänker också på Jesu bön att ”de alla ska vara ett”, alltså kristen enhet, ekumenik.

Efter att ha fått vara med på det grandiosa 50-årsjubileet är det vår tro och hopp att ortodoxa, katoliker och protestanter kan växa varandra närmare i Tenstakyrkan. Är inte det en rimlig förhoppning utifrån den kristna kyrkans millenie-långa perspektiv? Låt exemplet Tensta lysa som ett ”or le goyim” – ett ljus för folken!

Peter Forslund

Elisabeht Hedfors