I denna diskussion har bland annat en av kyrkostyrelsens kandidater till biträdande kyrkoledare, Karin Wiborn, ifrågasatts. Samtidigt har en kampanj pågått till förmån för en av de många nominerade som kyrkostyrelsen inte föreslagit, Linda Alexandersson. Antagligen finns inga samband, men vi oroas av de falska motsättningar som målas upp och den brist på tillit till kyrkostyrelsens gedigna arbete att ta fram kandidater som underblåses. Vi tycker det är problematiskt med kampanjer för alternativa kandidater.

1. En mogen teologi håller samman mission och religionsdialog. I vår församling, Sätunakyrkan i Märsta, har vi erfarenhet av att leva med både och. I och kring församlingens gemenskap och gudstjänst finns såväl konvertiter från islam som muslimer. För somliga har konversion från en hierarkisk och förtryckande form av islam varit livsavgörande. För andra bärs den muslimska identiteten av en varm och kärleksfull tro som liknar vår egen förståelse av kristendomen. Människors liv och sammanhang är olika och konversion respektive religionsdialog har bägge sin givna plats.

Vi har fullt förtroende för Karin Wiborn i dessa frågor. Hon har breda erfarenheter av ekumenik, religionsdialog och mission både som pastor i samarbetsförsamling och som missionsföreståndare i Baptistsamfundet under många år, inklusive under samgåendeprocessen som ledde fram till Equmeniakyrkans bildande. Efter detta har hon varit generalsekreterare i SKR. Karin är en synnerligen kompetent kyrkoledarkandidat som kommer att bidra med ett moget ledarskap utan onödiga motsättningar.

2. Kyrkostyrelsens process har varit gedigen och omsorgsfull. Vi tycker det är missvisande att kalla den toppstyrd, eftersom styrelsen är vald av församlingarna och representerar dem. Men visst finns det olika modeller. Vid Svenska kyrkans biskopsval kandiderar ett antal personer i öppen konkurrens. De nagelfars då ganska hårt under en process som innehåller både kampanjande och kritisk granskning.

Equmeniakyrkan har valt en annan process som är varsammare mot kandidaterna och bygger på ömsesidigt förtroende och integritet, där styrelsen väger kandidaternas för- och nackdelar. Man kan diskutera vilken ordning vi vill ha i framtiden, men det är svårt att kombinera modellerna samtidigt. Vi har fullt förtroende för kyrkostyrelsens sammanvägning och bedömning.

Om enskilda personer eller församlingar i det här läget kampanjar för andra kandidater så uppstår ett informationsproblem och ett etiskt dilemma.

Vi andra skulle behöva höra inte bara om kandidaternas förträfflighet, utan också om de problem och nackdelar som kyrkostyrelsen har sett hos olika kandidater och tagit med i totalbilden, för att kunna göra en annan bedömning. I klartext betyder det att om alternativa kandidater läggs fram till omröstning i kyrkokonferensen så måste vi också få veta varför kyrkostyrelsen valt att inte gå vidare med dessa. Vill vi ha en sådan ordning?

I vilket fall måste en nyordning med kyrkoledarval i konkurrens förberedas på andra sätt och kan inte plötsligt kombineras med nuvarande process som bygger på förtroende och värnar kandidaternas integritet.

Thomas Kazen

ordförande i Sätunakyrkan

Ann-Marie Johansson

pastor i Sätunakyrkan