Det känns märkligt att skriva detta publikt eftersom jag hittills talat om det med väldigt få. Men jag vill dela några reflektioner från den horisonten. Jag har också varit tyst hittills, lyssnat och läst andras tankar, eftersom jag är medveten om att jag redan ingår i kyrkoledningen och kan uppfattas tala från en maktposition. Men jag har inte haft någon annan del eller insyn i nomineringsprocessen än som just nominerad. När så många kritiska röster hörts känner jag det nu angeläget att också andra uppfattningar får komplettera bilden.

Jag har förundrats av många anledningar under olika faser av den här processen. Först väcktes min förundran – och tacksamhet – över att så många församlingar engagerade sig. Tänk att så många församlingar lämnade in förslag på personer men också, och inte minst, tankar om vad som bör prägla vårt ledarskap.

Min förundran – och beundran – gällde sedan också kyrkostyrelsens gedigna arbete med denna process. Utöver att de hämtade in och processade församlingarnas input kontaktade de också alla 59 och intervjuade alla (!) 29, för att sedan gå vidare med fördjupade intervjuer med ett ganska stort antal personer.

Naturligtvis har jag också förundrats över – och självrannsakat – mina egna inre tankar, drivkrafter och intensiva böner under tiden då jag fanns med i processen. Det tar energi att utsätta sig för egen och andras prövning. Längtan som väcks, oron om man räcker till, besvikelsen när man inte går vidare, tårarna men också tacksamheten att det inte är jag själv utan gemenskapen som söker Guds vilja, prövar och beslutar. Det är en viktig erfarenhet som jag vet att jag delar med många av våra medarbetare som har modet att söka tjänster i församlingar och samfund.

Slutligen har jag också förundrats – överraskats och något oroats av – den kritik som kommit mot kyrkostyrelsens sätt att hantera processen. Som en av dem som var del i processen har jag upplevt att jag bemötts med värme, värdighet och inte minst integritet. Emellanåt hade jag önskat tätare feedback, men samtidigt måste jag som kandidat förstås respektera att det finns delar i processen jag inte kan hållas uppdaterad kring. Också kritiken att kyrkostyrelsen skulle ha bedrivit en odemokratisk process gör mig förundrad och något förvånad. Jag förstår nu att vi har olika syn på hur transparens och demokratiska processer kan gå hand i hand – i utvärderingen och lärprocessen efter valet kommer det bli viktigt att vi lyssnar in varandra. Särskilt behöver vi lyssna in dem som inte känner sig lyssnade till. Det behöver prövas om en större transparens kring de nominerade hade varit fördelaktig.

Men att demokratin skulle ha satts åt sidan? Vi har på demokratiska vägar valt en kyrkostyrelse, till vilken vi enligt våra stadgar därmed ger förtroendet att föreslå kyrkoledare. Som jag ser det har kyrkostyrelsen lagt ner stor möda för att lyssna in församlingarnas åsikter och sedan tagit det ansvar vi enligt stadgarna ger dem. Sedan är det naturligtvis en viktig del i vår demokrati att andra förslag kan läggas fram under konferensen.

Det kan ändå inte nog understrykas att om vi nu väljer att utse ett delat ledarskap måste de vi väljer fungera väl tillsammans. Jag vet bara om ett litet fåtal av ”de 29”, men de jag känner till är otroligt kompetenta personer. De tre vi slutligen väljer kan ändå inte bara vara lämpade som individer, de måste också ha kompetenser och erfarenheter som kompletterar de andra i ledartrion. För det krävs ett beredningsarbete innan valet.

Jag känner stor glädje över de mycket goda förslag på personer som kommer föreslås till kyrkoledare/biträdande kyrkoledare på vår konferens. Jag är fortsatt stolt, glad och tacksam att vara med i en kyrka som värnar demokratin, söker Guds ledning, längtar efter att tillsammans med Jesus tjäna vår värld tillsammans i en större gemenskap. Det engagemang för det gemensamma som visats i kyrkoledarprocessen bådar gott inför alla andra utmaningar vi har att möta tillsammans. För visst ska vi välja goda kyrkoledare – men det är alla vi tillsammans som kan bidra till att Guds rike får växa. Vi utgör Kristi kropp där alla delar är viktiga!

Jenny Dobers

regional kyrkoledare Region Stockholm