I april skrev jag en insändare i bland annat Sändaren, med temat korsfästelsen och påskens budskap.

Mitt inlägg föranledde en debatt om sanningshalten i påståendet att Jesus korsfästs och uppstått, där min vän Imam Kashif Virk, verksam bland Ahmadiyyanerna (en muslimsk sidogren) i Stockholm skrev ett debattsvar i tidningen Dagen.

Där motsatte han sig det historiska i korsfästelsen och sanningen i uppståndelsen, men eftersom jag startade diskussionen här vill jag också ta vid och förklara varför imamens invändningar helt enkelt inte håller.

Eftersom en kristen är ansvarig för att ”ständigt vara beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har”, har jag bjudit in honom att efter ha läst mina argument i ett personligt brev diskutera saken vidare hemma vid mitt köksbord.

Som en vän till muslimer, uppvuxen i Pakistan, med en master i Islam och övertygad kristen ser jag det som viktigt att jag också i skrift förklarar varför argumentationen om korsdöden faktiskt håller.

Det Imam Virk gör är att han sprider vidare en teori som Ahmadiyyanerna drivit ända sedan grundaren Mirza Gulam Ahmad (som såg sig själv som en ersättande Messias för muslimer och kristna). Nämligen den att Jesus inte hängde tillräckligt länge på korset för att dö. Utan att han istället skulle ha svimmat och sedan tagits om hand, behandlats med välgörande örter och överlevt korset. Därefter ska han ha rest från Jerusalem till Indien. Men detta faktum har många gånger och av många lärda, kristna,muslimer och andra avfärdats som påhitt.

Istället är både kristna och majoriteten muslimer överens om att Jesus är i himlen. I Sura Al Nisaa, vers 159 står att Allah tog Jesus till sig i himlen. Så där går Virk till och med emot Koranen.

Den stora debatten handlar emellertid om själva korsfästelsen.

Bibeln talar om den som den typ av tro som inte är baserat på ihopdiktade fabler utan från faktiska vittnesbörd. (1 Petr 1:18).

Aposteln Paulus är så säker på händelsen att han utan att tveka skriver om saken i ett av sina brev att Jesu död och sedan uppståndelse bevittnats av Kefas (Petrus) och de tolv (apostlarna) liksom av hundratals andra. ”Så också av mig.” Vid brevets tillblivande var många av dem fortfarande vid liv. Det var alltså lätt att kolla upp för den som ville vid den här tidpunkten.

Romerska liksom judiska urkunder, och romerska soldater som var experter på att avgöra om de korsfästa verkligen var döda, utgör tillsammans med de kristna vittnesmålen våra säkraste källor till händelsen. De bevisen lämnar oss tvivelsutan - Jesus dog på ett kors. Han liksveptes sedan och lades i en tidsenlig grottgrav. Som sedan övervakades av romerska vakter (Mark 15:44-45).

Vi kan alltså med stöd av både kristna, muslimska och andra historiska källor vara säkra på att Jesus verkligen dog på Golgata kors. I ögonvittnet, aposteln Johannes evangelium ger Jesus själv sitt vittnesbörd om sitt offer, sig själv, på Golgata:

Han (Jesus) sa: ”Det är fullbordat, sedan böjde han sitt huvud och gav upp andan”.

I boken Jesus - Kontakt och konflikt mellan kristna och muslimer, tar jag upp frågan om korsfästelsen och uppståndelsen på ett djupare plan för den mer intresserade.