Jesus predikade Guds rike – inte gränser

Israels utbredning anges olika på ett flertal ställen, I fjärde mosebok, Josua och Domarboken. Enligt Konunga- och Krönikeböckerna var löftena nära att förverkligas under David då det judiska väldet omfattade förutom våra dagars Israel även Västbanken, nästan hela Transjordanien, Syrien med Damaskus, Hama och Homs, södra Libanon och delar av Sinai. Alltså långt utanför de nu ockuperade områdena. Stöder Tillenius Israels eventuella expansion till dessa områden?

Definierat landets yttersta gräns

Israeliska ledare har aldrig offentligt, men i interna sammanhang, definierat landets yttersta gräns. Detta hindrar inte kristna fundamentalister, där Tillenius tycks ingå, från att ekonomiskt och ideologiskt stötta staten ­Israels ockupationsarme och bosättarrörelsens expansion på Västbanken och i Golan. Kristna kyrkor, i synnerhet evangelikala i USA, bidrar till Israels förtryck av fem miljoner palestinier för att man grottat in sig i GT:s profetior om landet Israel och vill hjälpa till med dessas förverkligande.

Med Jesus kom ett helt nytt perspektiv. Lärjungarna var nyfikna på tiden för Israels upprättelse men fick inte det svar de önskade. Jesus predikade Guds rike. Lärjungarna var början på det nya Israel, det nya gudsfolket .

Föredöme för världen

Tillenius skriver att ”judarna är inte vilket folk som helst”. Som om det skulle ge Israel rätt att bete sig som man vill. Tvärtom ställde Gud redan i GT extra krav på judarna som skulle vara en prototyp, ett föredöme för världen med sitt levnadssätt som Harry Månsus uttrycker det i sin bok Shalom jord. Paulus som förstod vidden av vad som hänt i och med Jesu liv och död skrev i Galaterbrevet att det inte längre var nån skillnad på olika etniciteter. Alla är ett i Kristus.

Tyvärr var det den sekulära grenen av sionismen som vann kampen om makten. I det nybildade Israel där den del av judenheten med Martin Buber i spetsen som förespråkade fredlig samlevnad med araberna fick stå tillbaka när den sekulära nationalistiska högern kunde börja förverkliga sitt koloniala projekt. Tillenius skriver att marken låg i träda och för därmed vidare den myt man skapade tidigt. ”Ett folk utan land kom till ett land utan folk”. Den israeliske historikern Ilan Pappe beskriver I boken 10 myter om Israel ett annat scenarie: ”Palestina var långt ifrån en ödemark utan tvärtom en blomstrande del av Levanten. Ett rikt jordbruk gav näring åt småorter och historiska städer med en befolkning på en halv miljon vid tiden för sionismens ankomst” i slutet av 1800-talet. De första sionistiska spejarna som besökte Palestina skrev hem till Europa: ”Bruden är vacker men har redan en man”. Men den sanningen var inte till deras fördel. Bättre då att skapa myten om öknen som Tillenius inte är ensam om att tro på.

Nonchalerat FN-resolutioner

”FN är inte Gud” skriver Tillenius. Så sant! Men FN är det enda vi har som har som mål att upprätthålla eller förverkliga folkrätten. Internationella lagar som ska reglera staters handlande och garantera ett värdigt liv för människor i hela världen. Folkrätten blir inte starkare än jordens länder låter den bli. Israel har vid ett flertal tillfällen nonchalerat FN-resolutioner. Tillenius ställer ”palestinsk politik mot israelisk demokrati”! Vad hon menar med palestinsk politik framgår inte men jag hoppas att hon välkomnar den senaste månadens demonstrationer i Israel och ser dem som ett uttryck för demokrati och att hon inte hejar på premiärminister Netanyahus försök att ta makten från Högsta domstolen och lägga den i händerna på den nationalistiska religiösa högern. Religiösa föreställningar är en farlig grund för territoriella anspråk. Det finns det närliggande exempel på.

Bo Härdne