Frågeställningarna varierar något i respektive kyrka. Men har det gemensamt att tystnaden om HBTQ-perspektiv i församlingsmiljö bryts, inte minst genom Expressens artiklar som får bred spridning och vars innehåll samtalas om av många. Detta är en gåva till kyrkan.
I Svenska kyrkan är frågan för kyrkomötet om präster ska få behålla vigselrätt om de av teologisk övertygelse inte förrättar vigsel mellan par av samma kön, i Equmeniakyrkan yrkar motionärer till kyrkokonferensen att alla församlingar som tillhör samfundet måste tillhandahålla könsneutral vigsel men samtidigt att församlingens pastor med annan teologisk övertygelse inte ska behöva viga, också i andra frikyrkosamfund pågår samtal om HBTQ-perspektiv.

En inte så överraskande reflektion över de samtal som förs i respektive kyrkosamfund är att samtalen befinner sig i olika faser. Kyrkorna har kommit olika långt. På liknande sätt är det också inom respektive samfund. I någon församling behöver en kompakt tystnad brytas, i en annan församling finns slitningar på grund av olika övertygelser att hantera och i en tredje församlingar är det sedan länge självklart att regnbågen som symbol möter i kyrkans entré och signalerar trygghet.

Att vi lever med olika perspektiv på hur viktiga frågorna är och att vi har kommit olika långt i bearbetning kan vara frustrerande och svårt att hantera. Jag påminner mig om när den tidigare ärkebiskopen i Svenska kyrkan KG Hammar för drygt 10 år sedan fick frågan i direktsänt nyhetsprogram om det inte gick för långsamt?  Då debatterades frågan om homosexuellas rätt att vigas till samkönat äktenskap i Svenska kyrkan. Till min förvåning svarade ärkebiskopen nej på frågan, trots att Hammar själv drev en tydlig linje för samkönat äktenskap. Som jag minns det förklarade Hammar sitt svar med att kyrkan är en långsam organisation, att det också är en viktig egenskap. I en kyrka går det inte att göra snabba förändringar genom uppifrånbeslut och sedan lägga övertygelser på människor och förvänta efterlevnad. Stora teologiska kursändringar i en kyrka behöver växa underifrån och när det finns en bred bas så kan förändringen bekräftas och beslut om nya ordningar fattas i konsensus. Denna långsamhet är frustrerande och utmanande. Men det är också det som gör kyrkan robust och uthållig. En viktig egenskap i en snabbt föränderlig värld.   

Kyrkans långsamhet som organisation betyder inte att dess ledarskap sitter och rullar tummarna och väntar på att saker ska ske. Ett första steg är alltid att tystnaden bryts och att utforskande samtal uppmuntras. Därför pågår ett arbete som bärs av kyrkoledarkollegiet med målsättning att ge mod och redskap att samtala om frågor som relaterar till HBTQ i lokalförsamlingarna. Vi vill bidra till att stärka enheten och samtidigt skapa respekt för att vi kan ha olika hållning i frågor som rör HBTQ. Arbetet syftar till att Equmeniakyrkans församlingar ska vara icke-diskriminerade miljöer, där alla ska känna sig trygga och välkomna oavsett sexuell läggning.
Under våren 2022 finns ett färdigt material tillgängligt som ett stöd i det lokala arbetet med att bryta tystnaden.

Joakim Hagerius, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
joakim.hagerius@equmeniakyrkan.se