För femton är sedan, berättar Per Svensson, skrev han en artikel i tidskriften Arena. Där argumenterade han för att ”konsumtion av varor, resor, platser är en ofta underskattad mening med livet”. Han finner nu att han ville skapa journalistisk spänning med denna överdrift. Likväl menar han att ”huvudargumentet var seriöst: konsumtionskulturen har givit människor tidigare oanade möjligheter att själva skapa sina livsvärldar. Det är ett argument jag fortfarande håller för relevant.”

Per Svensson tänker sig, kanske, att det finns ett genetiskt/kulturellt arv hos människan: behovet av att samla på sig. Det förefaller inte otroligt att det är så. För våra kamrater ekorrarna är det en artegen överlevnadsstrategi att samla nötter för vinterbehovet. Våra tidiga människo-artfränder levde under liknande, begränsande, förutsättningar. Den nutida marknadskommersen utnyttjar detta vårt välbevarade beteende. Vi fylls av eufori då ett mer eller mindre välmotiverat behov av materiella produkter tillfredsställs. Köplust, samlande, gör våra dagar lyckliga. Eller hur? Nu måste vi bryta oss ur detta tvång och nå en högre livsnivå.

Den produktion av dessa våra lyckopiller i form av bilar, leksaker, sötsaker, kläder …. kräver, råvaror och energi. Jorden plundras på metaller, människor lider i tillverkningen av textilvaror, kemikalier och underhållning. Energin för denna produktion erhålls till stor del genom förbränning av kol och olja.

Så, då är vi där. Koldioxiden i atmosfären höjer temperaturen i haven och i lufthavet. Vi vet alla vad det betyder. Får vi inte stopp på den, accelererande, processen blir jorden den obeboeliga planeten. Kanske är vi där redan inom 100 år. Och långt tidigare blir levnadsförhållandena för många miljarder jordvarelser outhärdliga.

Allt därför att vi inte behärskar vår själs oemotståndliga behov av tröst, livsvärden, mening med livet. Vi kristna skulle säga: frälsning.

Ja, vad kan vi kristna och våra kyrkor bidra med för att rädda planeten? Kan vi sätta något istället för suget efter materiella ting, resurskrävande upplevelser och självupplevda behov? Har vår mångtusenåriga historia visat prov på levnadssätt, som vi kan bidra med, göra levande? Hur tar detta sin början?

En ny reformation! Luther, 1500-
talets store reformator, förlöste sin tids människor från Roms ekonomiska villfarelse. Den där dåtidens katolska kyrka hade satt i system att förespegla människor evig salighet mot ett ekonomiskt bidrag till byggandet av Peterskyrkan. Luther hänvisade till skriften och förklarade att tron allena gav frälsning. Så kom tron, på ett annat sätt, bli individens sak, något personligt, individuellt.

I dag ser vi hur människan överutnyttjat naturen. Individualism, själviskhet, förtär vår planet. Vi måste se på jorden och allt som är på den som Guds verk, skapelsen. Förståelsen av, tron på, Gud som skapare och upprätthållare måste återvinnas. Det är den nya reformationen!

Sveriges Kristna Råd bedriver arbete kring frågorna i en särskild arbetsgrupp. ”Kyrkornas speciella bidrag i miljöarbetet utgår från tron på att Gud skapat jorden och att det Gud skapar är gott. Som en del av denna märkliga skapelse har människan av Gud anförtrotts ett särskilt ansvar att i ödmjukhet värna naturen och skydda skapelsen.”

En betydelsefull, inledande handling är att gå med i ”Grön kyrka”. I detta nätverk sprids idéer och inspiration. Vi hälsar med glädje detta Equmeniakyrkans ekumeniska initiativ, ett projekt öppet för alla församlingar. Det kan betyda mycket för oss!

GUSTAV JOSEFSSON