Det rapporteras om unga kvinnor som får skador av en hårdför form av sex, de upplever krav på att göra det man inte vill.

Grundläggande behövs alternativ till en alltför förenklad och grund syn på sex som kan vara; ”bara man är överens är det ok”, eller i kyrkan ”det är bara att hålla på sig”. Extra tydligt blir det vad gäller unga män som ser på porr som utförs av människor ”som är överens” men där brutaliteten också skadar tredje part som tittar.

Samtidigt finns den ambivalenta kyrkan som lite vingklippt efter år av missriktad omsorg, snäva förklaringsmodeller och därpå följande tystnad, inte riktigt vet vad den ska säga. ”Kyrkan har inget med sovrummet att göra”, ”en Gud som inte finns ska inte styra över våra liv”, kommentarer liknande dessa har gjort att kyrkans självförståelse inför sitt uppdrag ibland lett till ytterlighetspositioner som ”Everything goes” eller röster som ropar på en slags moralisk upprustning enligt given standard.

Sociologen Rodney Stark pekar på en faktor som gör att den tidiga kristna kyrkan växer så kraftigt att den snart blir statsreligion i romarriket. Många kvinnor får en slags fristad i den kristna kyrkan. Det visar sig vara gynnsamt att vara kvinna och ingå i den kristna gemenskapen. Kanske är det utifrån detta som vi ska börja förmedla vårt bidrag som kyrka till vår tid? Kyrkans liv som en alternativ tanke gentemot negativa trender.

Kristen tro börjar nämligen i vetskapen om att vara människa är något gott, med våra behov och förmågor. I detta är sex en helt naturlig och mycket önskad gåva från Gud men där kyrkans position ibland har tagit för starkt intryck av vissa dominerande kyrkodanares olyckliga erfarenhet av sex. Tidvis blir det något ont som helst ska motarbetas eller i alla fall begränsas till barnalstrande. Här finns säkert ett slags politiskt maktanspråk som i det övriga samhället och en önskan om att kontrollera människor på ett konkret sätt, vilket helt förfelar kyrkans uppdrag.

För det andra pekar den kristna tron på en holistisk bild av människan där sex inte lever för sig självt i ett tomt rum, men är kopplat till allt från den djupaste respekt till den mest ystra passion, allt drivet av respekt för den andre.

För det tredje finns det inte en lista på vad som är godkänt men där den helt fenomenala maximen från Jesus är vägledande; ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det skall ni göra för dem”. Översatt i ett förhållande handlar det om att ge till min partner det som jag själv önskar att uppleva.

För det fjärde är det inte en människas sexuella erfarenheter som definierar hennes värde som människa enligt kristen tro, detta visar den historiska kyrkan kvinnor och män som frivilligt funnit en annan källa till tillfredställelse. Den djupa gemenskapen med Kristus, vilket kan verka obegripligt för en del av oss.

För det femte blir inte en människa som haft många sexpartners en ”äppelskrutt” vilket ibland har framhållits som en slags horribel hejaramsa i kyrkan för att hjälpa ungdomar att låta bli att ha sex. Jesu möte med kvinnor som utpekades av samhället som just detta, visar på Guds oerhörda kärlek till oss alla, oavsett vad livet gjort med oss eller vad vi har gjort med livet. Värdet består. Jesus visar i dessa möten på en hållbar väg för livet utan att döma.

För det sjätte tänker jag att det går att behandla sex på ett sätt som både bejakar men också gör mig bemyndigad att leva såsom jag önskar kunna se på mitt liv i efterhand. Alltså, jag får bestämma över mitt sexliv, jag kontrolleras inte av det men är en fri varelse med fullt ansvar.

För det sjunde så finns det en speciell väg att gå när vi bestämmer oss för att ingå äktenskap och dela livet med någon. Egoismen får avklädas om vi vill ha ett hållbart äktenskap och där vi vet att sex alltid hör ihop med att ta ansvar för den andre.

Så jag tror att kyrkan har något att säga men framför allt att leva genom en inkluderande och samtidigt utmanande gemenskap där alternativa tankar kan vara kyrkans bidrag i en tid som både är splittrad och homogen.

De tidiga kristna kvinnornas upplevelse av frihet i kyrkan från samtidens krav vad gäller relation, sexualitet och faktiskt överlevnad, kan vägleda oss idag.

Krister Liljegren