Nästan hälften av de kristna eleverna i våra skolor kränks för sin tro enligt en undersökning. Inte bara av andra elever utan också av lärare. På ledarplats krävs skärpning och skolministern är upprörd. Lite märkligt kan man tycka, med tanke på att hon gör sitt bästa för att hindra kristna uttryck i våra skolor.

Det är helt riktigt att kräva bot och bättring från skolans sida, men kyrkorna skulle kunna göra en hel del för att förbättra situationen.

Kristna uppfattas i dag av svenska folket i allmänhet som vetenskapsfientliga, även om jag tror att det är långt ifrån sant.

Ända sedan Ingemar Hedenius bok Tro och vetande kom ut på 1950-talet, har det varit mer eller mindre intellektuellt ohederligt att säga att man tror på Gud. Det blev helt klart ganska obekvämt att vara kristen naturvetare.

Kristna företrädare hade svårt att försvara sig och målade, bildligt talat, in sig i ett hörn och har haft väldigt svårt att komma där ifrån.

Jag upplevde det själv som student på 60-talet, och blev på något sätt tvungen att leva med två bilder av världen som inte stämde ihop riktigt. Att jag sedan blev lärare i naturvetenskapliga ämnen gjorde inte det hela lättare. Det tog lång tid för mig att jämka ihop bilden som jag fick i kyrkan med den jag hade på jobbet.

Kyrkan ”löste problemet” genom att inte prata om det. Vi vet hur det har gått. Kyrkan tappar medlemmar i allt raskare takt och samhället är i dag i stor utsträckning sekulärt. Den sekulära trenden förstärks genom att utbildningsväsendet har försökt att helt få bort religiösa inslag i skolan. Vi känner alla till bråken om skolavslutningar i kyrkan och kraven på förbud mot kristna friskolor. Tankar om Gud kallas indoktrinering. Frågan om trons relation till vetandet är inte hela anledningen men är en viktig del av problemet.

På senare år har jag försökt sätta mig in i hur kritiken mot tron på Gud ser ut och hur kristna har försökt bemöta den. Det finns en högljudd grupp ateister med Richard Dawkins i spetsen, som agiterar mot tron på Gud. Deras argument är i allt väsentligt naturvetenskapligt. Allt som existerar är materiellt. Vetenskapen har i stort sett förklarat allt, och de hål som finns i bekrivningen kommer att täppas till. Punkt.

Detta har många av våra politiker och skolmyndigheter köpt med hull och hår. Därför ser läroplanerna ut som de gör. Lärare är tjänstemän och måste följa spelreglerna. Ingen ”religiös indoktrinering” på skoltid alltså!

Kristna företrädare har givetvis åsikter i frågan, men det spretar ordentligt. Tyvärr blir det lätt de extrema uttrycken som lyfts fram och som skapar intolerans och fördomsfulla attityder hos både lärare och politiker.

Att lärare är intoleranta och till och med trakasserar troende elever är helt enkelt skandalöst. Det läraren säger på lektioner i religion och naturvetenskap sprider sig ut på raster och på sociala medier. Därmed inte sagt att inte kloka lärare kan göra en bra insats för tolerans och bra attityder.

Det övergripande problemet för kristna elever är att skolan som organisation motarbetar den kristna värdsbilden.

Det är rent av så känsligt att prästen inte längre får önska barnen Guds välsignelse i samband med en skolavslutning.

Kristna skolor motarbetas helt klart på politisk nivå. Kan man dra någon annan slutsats än att kristen tro av skolmyndigheterna anses vara indoktrinering, och att man är mer eller mindre dum som tror på Gud?

Den enda vägen ur detta dilemma är, enligt min mening, att kyrkan måste in på den intellektuella planhalvan och hävda sin världsbild. Här har kyrkan en läxa att göra! Ifrågasätt den rådande attityden, som säger att vetenskapen har bevisat att Gud varken finns eller behövs. Argumenten finns! Använd dem till att förändra tänkande och attityder hos makthavare på olika nivåer. Om kyrkan inte börjar uppmärksamma frågorna om trons förhållande till vetandet, lämnar vi över åt tonåringar att försvara sig i skolan utan vägledning och uppbackning. Det duger inte att sopa frågorna under mattan. Vi måste komma fram till en hållbar situation på området.

Det finns personer som försöker hitta en syntes som tar det bästa från båda världarna. Francis S Collins, som var med och tog fram människans DNA, gör ett bra försök att förena tron på Gud med modern vetenskap i boken Guds språk. När vetenskapen möter tron. Jag tycker att vi kan ha det som riktmärke.Vi måste aktivt jobba med apologetik för tonåringar!

Crister Andersson

Vårgårda, f d lärare i NO på högstadiet
och gymnasiet