Kyrkostyrelsen har agerat tillfredställande i kyrkoledarvalet

Det förtroende som har givits Kyrkostyrelsen genom att den blivit vald av församlingarnas ombud är en viktig grund för det väsentliga arbetet att lägga förslag till ny kyrkoledning vid Kyrkokonferensen 2020. Församlingarna har beretts möjlighet att nominera kandidater både som kyrkoledare och biträdande kyrkoledare. Det är bra.

Ett 90-tal namn har nominerats, varav cirka 30 sagt sig stå till förfogande. Den av Kyrkostyrelsen tillsatta beredningsgruppen har givetvis samtalat om både kompetenser och kravprofil och fört ingående samtal med dessa trettio. Det är ett omfattande arbete som gruppen har lagt ned med mycket bön och vånda. Kyrkostyrelsen har anammat beredningsgruppens förslag, som läggs fram för Kyrkokonferensen.

Det handlar inte bara om att plocka fram tre kompetenta personer utan inte minst om att vara övertygad om att dessa kan fungera tillsammans, komplettera varandra, dra åt samma håll och därigenom utgöra en sammansvetsad ledning som kyrkan så väl behöver. Inte ens pastorer visar sig ju klara detta ibland.

Vi menar att beredningsgruppen och Kyrkostyrelsen har agerat tillfredsställande med tillräcklig öppenhet genom information till församlingarna, på hemsidan och i Sändaren. Vi tror inte att det skulle vara positivt om kandidater ställs mot varandra eller att namn avslöjas som inte vill bli avslöjade.

Det är inte acceptabelt att påskina att Kyrkostyrelsen ägnar sig åt diktatur, har en dold agenda och driver en maktpolitik med sitt förslag. När insändare påstår detta är det påståenden som ligger bortom det anständigas gräns.

Det finns insändare som också hävdar att Kyrkostyrelsens förfarande leder till misstro och misstänksamhet. Är det något som leder till sådant är det den typen av insändare. Valet av kyrkoledning är alldeles för viktigt för det. Ärendet måste behandlas med sans och måtta också av gräsrötter som kanske inte fått sin önskekandidat föreslagen.

Ovanstående betyder inte att vi är okritiska till Kyrkostyrelsens förslag. Kritik hör till ordningen i en kyrka som vill vara demokratisk. Olika röster måste få höras. Vår kritik handlar bland annat om att vi saknar i väsentliga delar Kyrkostyrelsens tankar om den framtid i vilken kyrkan och därmed kyrkoledningen ska verka.

Det hade varit välgörande och klargörande om styrelsen i samband med att den presenterade sitt förslag, också i varje fall antydningsvis, hade redovisat utmaningarna i kyrkan själv men också både i det svenska samhället och internationellt.

Beredningsgruppen har redovisat kandidaternas goda egenskaper som kompetens, mognad, vishet, teologiskt kunnande, erfarenhet av ledarskap och arbete i församling, samfund och ekumenik, engagemang, kallelse att leda osv. Allt detta är bra.

Men vad står dessa ord för när aktuella frågor virvlar upp i kyrka, svenskt samhälle och internationellt? Vi behöver säkert inte exemplifiera. Vi kan inte fly undan dessa utmaningar. Vägen inåt mot andlig fördjupning är viktig liksom ett vidgat diakonalt fält. För mer än femtio år sedan myntades uttrycket att det är världen som skriver kyrkans agenda. Vi vill ha en mer politisk (givetvis inte partipolitisk) kyrka som öppnar för det som bränner till och hjälper oss att se, tolka och benämna skeendet. En för människor mer relevant kyrka.

Eller annorlunda uttryckt: Vart vill Kyrkostyrelse och Kyrkoledning leda Equmeniakyrkan och dess församlingar? Det är en grundläggande fråga vid valet av ny Kyrkoledning. Än finns tid att redovisa detta innan Kyrkokonferensen hålls.

Leif Aljered,

Jan Eirestål,

Lars-Bertil Florén,

Leif Nilsson,

Åke Nordqvist,

Per Olof Öhrn

Jönköping