Det är rimligt att ställa frågor om maktfullkomlighet när ett av kyrkans högsta organ föreslår att det inte blir ett förslag där man kan rösta på olika kandidater, utan att rösta ja eller nej till  det enda alternativ som kyrkostyrelsen föreslår vilket i sig innebär ytterligare maktkoncentration till kyrkostyrelsen. Därtill är det dessutom i högsta grad konstruktivt att ställa frågor om detta innan kyrkokonferensen om man vill påverka beslutsprocessen. Att kyrkostyrelsen tycker sig bli orättvist kritiserad är att flytta frågan till att handla om dem i stället för innehållet i kritiken, vilket vi får tolka som en förhastad kommentar. Kritik i deras position bör kunna hanteras sakligt utan självömkan.

Kyrkostyrelsen övervärderar sin förmåga

Motivet för den föreslagna ordningen är att kyrkostyrelsen anser att det krävs en professionell beredning för att få fram rätt person/team. Är detta motiv så starkt att det övertrumfar motiven att vi är en kristen folkrörelse, med starka demokratiska traditioner, att vi tror på den heliga Andes ledning, värdet av en röst per person? Utifrån att jag under elva år arbetade med rekrytering av läkare är min erfarenhet att kyrkostyrelsen motiv har svag bärighet i verkligheten. Min erfarenhet är att det inte går via samtal/intervju komma fram till vilka som samarbetar bäst. Alla som rekryterar kommer över tid få erfarenhet av att det blir långt ifrån alltid som man tänkt sig. Mycket tyngre än intervju/samtal väger vitsord från människor som arbetat nära personen i fråga under längre tid. Dvs min bedömning är att kyrkostyrelsen övervärderar sin förmåga, och att argumentet med professionell beredning står sig svagt i relation till de andra värden som går förlorade om detta förlag går igenom. Dessutom håller jag med Fränne, för att bli nominerad bör du kännetecknas av att kunna samarbeta med alla.

Mindre ängsligt kontrollbehov

Låt som idag kandidater till kyrkoledarfunktionen bli nominerade av församlingarna. Involvera kyrkostyrelsen och regionerna i ett arbete där antalet kandidater sållas ner till hanterlig mängd för att på kyrkokonferensen kunna genomföra ett val mellan flera olika kandidater. Detta skulle vara en tågordning med mindre ängsligt kontrollbehov från ledningen, samt ett uttryck för en tro på att Gud leder vår kyrka genom ett myller av olika människors val, mindre toppstyrning och ett bevarande av goda demokratiska traditioner. Den som accepterar att bli nominerad får också stå ut med att bli skärskådad.

En jämförelse; i det pågående valet av ny ledare av tories, där röstas mellan 8 kandidater tills 2 kandidater återstår. Därefter har alla 160 000 partimedlemmar möjlighet att rösta och avgöra vem som blir partiledare och nästa premiärminister i Storbritannien, med ansvar för regering och 25 ministrar, med ansvar för kärnvapen, i ett land med  67 miljoner invånare, representant i G7 samt G20. Krav för att bli en av de valbara endast att 20 parlamentsrepresentanter inom tories nominerar parlamentsledamoten som kandidat-kan det säga oss något?

Starkt egenvärde

Det har ett starkt egenvärde i sig att värna demokratin och släppa kontrollen eftersom all makt korrumperar oavsett på vilken nivå den utövas. Betänk dessutom att globalt är den demokratiska utvecklingen  på tillbakagång och vi som kyrka behöver dra vårt strå till stacken för att värna gräsrotsinflytande och verklig demokrati.

Kristoffer Wennerström
Dals-Ed