Läsning. Böcker är i sanning ”hot stuff”. Återigen har det blivit uppenbart och hör samman med yttrande- och tryckfrihet, med religionsfrihet och med nödvändigt värnande om religiösa gruppers rätt att utöva sin tro.
Böcker rymmer hela liv och kan vara uttryck för livsförvandling. Jag tänker på de elever som på Karlskoga folkhögskola, som entusiastiskt berättade om, när de började sin kurs aldrig orkat läsa en bok och nu läste de ”allt” och delade sina läsupplevelser och framtidsdrömmar med varandra. Viljan att göra skillnad i samhället och planera för yrken som jurister och lärare blev följden.
Pietistisk läsare
Alfred var min morfar och 1896, 16 år gammal, lämnade han sitt liv åt Gud. Samtidigt gav han Gud ett löfte att läsa alla böcker som kom ut (på svenska). Vi kan skratta eller i alla fall le åt detta omöjliga löfte. Men Morfar, som blev 102 år gammal, kämpade hela sitt liv med att leva upp till löftet genom att bli kolportör, predikant, pastor. Ja, en pietistisk läsare. Och han läste Bibeln fram och baklänges men också uppbyggelselitteratur, astronomi, biologi, naturmedicin, historia och även skönlitteratur.
Några ynka år i folkskolan fick han och sedan kurser i Missionssällskapet. Han kunde växternas latinska namn liksom fåglarnas, han kunde huskurer och stjärnornas gång över himlen. Och förstås med självklarhet citera bibelavsnitt.
Jag tänker ibland på det när jag läser mina böcker. Varför gör jag det och hur gör jag det? Vad stannar kvar i mig och blir till kunskap, bildning och livserfarenhet. Och hur delar jag detta med andra?
Tre veckors tågluffande
Vi är många som under sommaren tagit oss tid att läsa, inte bara snabbläsa i våra telefoner, utan djupläsa böcker vi annars inte gett utrymme för. Själv har jag varit förunnad tre veckors tågluffande och då bär man inte bokhögen med sig utan väljer nogsamt ut litteratur som håller att läsa långsamt.
Det blev bland annat en bok som förde mig in i andra människors liv, tänkande, världsbild, historia. Samtidigt som jag de facto reste och besökte nya platser fördes jag genom litteraturen också in i berättelser så att jag levde med i andra människors liv.
Förhoppningsvis har många haft Joel Halldorfs bok Bokens folk som sommarlektyr. (Ja, den fanns också med i min packning). I denna utomordentliga och inspirerande genomgång av bokens och läsandets historia får vi också påminnelsen om den långsamma begrundande djupläsningens betydelse. Att det är en andlig övning. Att ”själva läsningen är ett välsignat tillstånd”.
Här och var, på de mest oväntade platser, dyker det numera upp små minibibliotek. I en gammal telefonkiosk eller i en byggd liten bokholk; Ta en bok eller sätt dit en. En uppmuntran till läsande.
Små bibliotek fanns ofta förr i våra missionshus och kyrkor och var en konsekvens av läsarrörelsen. Sedan hjälpte studieförbund och andra oss att läsa mera organiserat i läsgrupper och studiecirklar.
Uppmuntra till djupläsandet
Självklart kan man läsa/lyssna även digitalt. Men låt oss framför allt uppmuntra till djupläsandet. Dela goda böcker med varandra, gärna med understrykningar och kommentarer. Låt böckerna bli slitna av användandet och låt det få märkas att vi också idag är läsare.
I dag är det kanske viktigare än någonsin att vi att vi som civilisation är Bokens folk, som formats av vår judiska, kristna och muslimska historia. Så låt oss läsa! Inte bara för nöjets, utbildnings eller instruktionens skull utan för att själva påverkas, reflektera, kritisera, diskutera, ja skriva! Läsa för demokratins skull och som vår andliga övning – det hör ju ihop.
Helen Friberg
Regional kyrkoledare Equmeniakyrkan Svealand
LÄGG TILL NY KOMMENTAR