Så skriver vi 2023 och lägger 2022 till handlingarna. Egentligen är det bara en dag som gått till ända och en ny dag som börjat, men årsskiftet är ett ögonblick av förväntan, förhoppningar och löften. För en stund starkare än bävan och oro.
Elsa Beskow har illustrerat årsskiftet med bilden av en gammal mörk man som krokryggig, med käpp i hand, vänder ryggen till barnen och julgranen samtidigt som en ljus liten ängel möter barnen med en skidstav i handen och ett litet leende på läpparna. Förhoppning om en ny tid, det gamla är gammalt. Sedan mitten av 1890-talet har Edvard Fredins fria översättning av den brittiske diktaren Alfred Tennyssons Ring, klocka ring lästs på Skansen vid tolvslaget av en lång rad svenska skådespelare, sångare och underhållare. Det är en stark tradition som binder samman människor i landet, och över tid, under några minuter just i skiftet mellan det år som gått och det år som kommer. Ring ut och ring in.
Ring in Messias
Den svenska evangelieboken ger nyårsdagen rubriken ”I Jesu namn”. I en av bönerna ber vi om att lämna det som ligger bakom oss och sträcka oss i förtröstan mot framtiden. Vi ber om fred på jorden, fred med varandra och med hela Guds skapelse. Den avslutande frasen i Nyårsklockan, som inte alla uppläsare reciterar, lyder ”Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidade Messias!”
Kristus är världens fred. Samtidigt som det är vi, Kristi följare, som behöver gestalta freden. Vi kan be och verka för fred mellan länder och vi kan leva och arbeta för fred med skapelsen. Det är – faktiskt – möjligen svårare att leva fred med varandra i närmare sammanhang, som till exempel vår kyrka. Sann fred innebär rättvis fred och en inkluderande fred. Det är långt mer än avsaknad av konflikter eller meningsskiljaktigheter. Det är att ge plats och mandat till varandra. Jämlikhet.
Med intresse har jag tagit del av Per-Olof Eurells insändare och replik i Sändaren med önskan om att kyrkan ska vara den mest välkomnande platsen i samhället för hbtq-personer.
Med intresse har jag tagit del av Per-Olof Eurells insändare och replik i Sändaren med önskan om att kyrkan ska vara den mest välkomnande platsen i samhället för hbtq-personer. Equmeniakyrkans kyrkoledare delar Per-Olofs förväntan. Vi längtar efter en välkomnande kyrka där människor oavsett sexuell läggning är fullt och jämlikt inkluderade. Gör inte skillnad på människor läser vi i såväl Apostlagärningarna, Romarbrevet som Jakobs brev. Den bidande Messias, som vi möter i evangelierna, upprättar och befriar. Det är också kyrkans uppdrag. Att upprätta, befria och leva i fred med varandra.
Eurell ställer tre frågor om frikyrkorna
Per-Olof Eurell ställer tre frågor om frikyrkorna och hbtq som i sig är önskningar. (Sändaren 51-52) Den första att hbtq-personer ska behandlas som andra troende. Ja, det är tron på Jesus Kristus som förenar oss i församling och kyrka. Den andra frågan handlar om hur frikyrkliga miljöer har bidragit till skam och psykisk ohälsa. Vi är kallade till att befria och upprätta och har en skuld till personer som tvingats förneka sig själva. Den tredje frågan Eurell ställer är om läran att förneka hbtq-personers rättigheter bär god frukt. Just nu ser vi i en del av Equmeniakyrkans församlingar hur församlingar som bejakar hbtq-personers rättigheter bär god frukt.
Så låt oss i förväntan och nyfikenhet möta ett nytt år med bön om fred på jorden, med varandra och med hela Guds skapelse. En rättvis fred. Ring den bidande Messias in.
Karin Wiborn
biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR