Det är fyra år sedan Metoo-hösten piskade Sverige med ett vrål om förändring. Vrålet kom också från kyrkan, där uppropen #sanningenskagöraerfria och #vardeljus gjorde oss alla smärtsamt påminda om vad som har skett och sker hos oss. Den 16 oktober i år arrangerade Samordningsgruppen Metoo-uppropen en seminariedag på Moderna museet.

Tillsammans med poesi, musik och konst erbjöds en mängd samtal som också sändes digitalt. I publiken satt övervägande många kvinnor.

Jag vet att många män är enormt frustrerade över kvinnors utsatthet. Tyvärr syns de männen knappt. Var är ni, goda män? frågar jag mig ofta. På seminariedagar om Metoo, som den vi hade häromveckan på Moderna museet, består publiken nästan alltid enbart av kvinnor. På sociala medier postar och repostar nästan enbart kvinnor inlägg om temat. I fikarummet på jobbet hörs nästan bara kvinnor. På träningen samma sak.

Men Metoo är inte en kvinnofråga utan en mansfråga. Enligt Brå är 98% av de som misstänkts för sexuella övergrepp i Sverige (2019) män. Det kan inte den utsatta gruppen lösa. Det måste den gruppen som utsätter göra.

Så var är ni? Var är du, du man? Kanske tycks det så självklart var du står, att du tror att det inte spelar någon roll vad du säger och gör eftersom du aldrig skulle utsätta en kvinna för sexuella trakasserier eller övergrepp. Men vi behöver dig i debatten och samtalen! Du behöver kliva fram och bli synligare i de rum och sammanhang som du befinner dig i. Utbilda dig i hur du kan vara en tillgång.

Läs på hur du som tredje part kan kliva in och bemöta den som uttrycker sig eller beter sig olämpligt mot en kvinna. Ta upp ämnet med dina manliga vänner och fundera på hur ni kan vara en tillgång.

Vi behöver er!

Ropet från lustgården skallar än: ”Adam, var är du?”

Karin Ingridsdotter
Gästskribent och pastor