Denna text skrivs på väg hem från helgens kyrkostyrelse­internat där medlemsutvecklingen var en av huvudfrågorna.

Det finns anledning att fördjupa sig i siffror och grafer som en hjälp till analys. Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att medlemsutvecklingen inte är en fråga som går att hantera isolerat. Det är snarare så att allt vi gör som kyrka spelar in i den frågeställningen. Allt vi beslutar om på kyrkokonferenser, resonerar om på regionråd och på samma sätt i församlingsmöten handlar om att på bästa sätt stödja det förvandlande mötet med Jesus Kristus som påverkar hela livet och hela världen. Det är Equmeniakyrkans vision och det som vägleder oss.

Den minskande frikyrkotrenden som just nu skrivs om i kristen press behöver också förstås i ett längre perspektiv.

En gång i tiden var vi föregångare med ett tilltal och ärende som svarade mot en bred och djup andlig längtan och sociala behov.

Topp­noteringen i antal medlemmar för metodister, missionsförbundare och baptister nåddes i början av 1900-talet och på 100 år har medlemsantalet minskat från 200 000 till 60 000. Det är en lång och stabil trend. Den som i ljuset av detta vill göra ­gällande att det finns en enkel lösning ­visar sig naiv i överkant. Det är därtill oförskämt inför tidigare generationer som drivna av Kristi kärlek kämpat den goda kampen.

Vi har en stolt frikyrkohistoria att lyfta fram. En gång i tiden var vi föregångare med ett tilltal och ärende som svarade mot en bred och djup andlig längtan och ­sociala behov. Vårt stolta arv har genom 100 år byggts på med ­lager på lager av uttryck och ­kultur som inte på samma sätt tycks svara mot längtan och behov.

Det är vår utmaning nu. Vi står där vi står och när vi söker vägen vidare behöver vi göra det med öppna sinnen. Det är från framtiden den uppståndne Jesus Kristus möter oss och Gud leder ­genom sin Ande.

Kyrkoledarbrevet Färdplan som fick ett mycket varmt mottagande i Kyrkokonferensen är skrivet med hopp om att skapa en positiv rörelse och riktning. I denna skrift finns ett anslag och en inbjudan att gå tillsammans. Brevet handlar om enheten som ett visionärt, teologiskt och strategiskt perspektiv. Om vikten av att vara och verka i vår tid. Vi skriver om att kyrkans uppdrag alltid är vittnesbörd, diakoni och gemenskap. Att det inte går att ställa en frimodig evangelisation mot en samhällsorienterad diakoni. Vi skriver om nödvändigheten av en rik spiritualitet där vi öser ur kyrkans traditioner och trons djupa källflöden för att söka och erfara Gud genom alla sinnen. Och att det finns anledning att ha en positiv förväntan på ledarskap och herdeskap för utveckling.

Behöver styra om kyrkans resurser

Kyrkoledarbrevet är inte en skrift som är tänkt att läsas under några samlingar och sedan läggas till handlingarna. Vi tror att gemensamt utforska dessa perspektiv kan vara avgörande för kyrkans framtid. Det kan innebära att vi behöver styra om kyrkans samlade resurser i en riktning som ännu bättre stödjer den rörelse vi tror på. Något behöver kanske lastas ut ur ryggsäcken för att vi ska röra oss lite lättare och friare i ett nytt landskap. Och i allt detta viktiga arbete som redan pågår med goda ansatser och insatser för att så och vattna i Guds rike behöver vi påminna varandra att det är Gud som står för växten.

Joakim Hagerius
biträdande kyrkoledare