Nej till Piensoho

I kyrkoledarvalet avser jag att bifalla kyrkostyrelsens förslag till Karin Wiborn som kyrkoledare men yrka avslag till förslaget om Niklas Piensoho som biträdande kyrkoledare.
Karin Wiborns lämplighet är väl belagd genom hennes arbete som biträdande kyrkoledare och omfattande ledarskap i tidigare sammanhang.
Niklas Piensoho har visat betydande förmåga som ledare i en större pingstförsamling. Enligt min mening förutsätter detta att han i allt väsentligt delar den församlingens och rörelsens teologiska tradition. Det förtjänar all respekt.

Saknar insikter

Däremot är jag ytterst tveksam till möjligheten att över en natt byta en teologisk tradition mot en annan. Den som tror sig kunna göra detta saknar grundläggande insikter om vad en stabil teologisk förankring innebär och därmed förutsättningarna för det långsiktiga förnyelsearbete Equmeniakyrkan så väl behöver.
 

Minst tre kriterier bör, enligt min mening, känneteckna en god kyrkoledare: 
1. God förmåga till ledarskap – det tror jag Niklas Piensoho har .
2. Vilja till förnyelse – samma; 
3. Stabilitet i sin teologiska förankring i den tradition man skall verka. Här saknar Piensoho trovärdighet, något som förstärks av föreställningen han tycks ha om möjligheten till ett snabbt traditionsbyte. Utan en stabil kompass i en teologisk förankring förlorar de första kriterierna sitt värde. Här blir hänvisningen till en tidigare indirekt koppling till Equmeniakyrkan snarare en belastning – ett exempel på instabilitet.

Rune Larsson
Lomma