Enligt dessa intentioner skall dessa nya församlingar i första hand komma till stånd i förorterna till våra större städer. I anslutning till att jag deltagit i ett antal samtal om en eventuell församlingsplantering på Södertörn i södra Storstockholm har jag känt ett behov av att påminna oss om vår egen historia och vad som hände av nyetableringar i på 1960-talet till 1980- talet i Storstockholm.

Till skillnad mot vad som sker i dag så var ofta en församlingsetablering kombinerad med att man byggde en ny kyrka. Genom en nära samverkan med planeringen av nya bostads­områden och genom att det på ­viktiga positioner i samhället fanns personer som kunde påverka samhällsplaneringen så kunde centrala tomter för nya kyrkor anvisas och en kraftig nybyggnation av kyrkor kom till stånd. Men det var inte bara redan etablerade församlingar som byggde nya kyrkor utan det etablerades också nya församlingar. Detta skedde i stor omfattning långt innan begreppet församlings­planering var uppfunnet.

Som pastor i Tumba från 1965–1972 och sedan distriktsföreståndare i Stockholms distrikt av SMF 1972-1991 och dessutom bosatt i Botkyrka i över 50 år har jag kunnat följa denna utveckling förhållandevis nära. Under de här åren byggdes inte mindre än 20 nya kyrkor i Stockholms län. Dessutom skedde 5 radikala om och tillbyggnad av redan befintliga kyrkor.

Etablerade nya församlingar

Fyra helt nya ­församlingar grundades och i ett antal fall skedde en betydande ombildning och nystart i anslutning till nybyggnationen. Under samma tid byggde också Baptistsamfundet ett antal nya kyrkor och etablerade nya församlingar.

Att detta kunde ske hörde samman med en rad faktorer. Bland annat skapade utan tvekan en kraftig ekonomisk utveckling i vårt land också ekonomiska förutsättningar för denna utveckling. Men jag vill påstå att en avgörande faktor var också att det fanns många mycket engagerade medlemmar i Storstockholms församlingar som var beredda till betydande uppoffringar både då det gäller ekonomi och tid. Dessutom tror jag att det spelade en viktig roll att inre missionens sekreterare och sedermera missionsföreståndare Gösta Hedberg var mycket pådrivande i denna utveckling. Bland annat ordnades ett antal kyrkobyggnads­konferenser under de här åren.

Låt mig här konkretisera hur det kunde gå till då en ny församling bildades och en ny kyrka byggdes i början och mitten av 1970 talet i Hallunda i Norra Botkyrka.

Stockholms stad ägde ­stora fastigheter i Norra Botkyrka och efterfrågan på bostäder var enorm i slutet av 1960 och början av 1970. Genom ett särskilt avtal mellan Stockholms stad och Botkyrka kommun beslöt man bygga det som på planerings­stadiet kallades Botkyrkastaden. Under ungefär fem år i början av 1970-talet ökade befolkningen i Norra Botkyrka från 200 personer till 40 000 innevånare. Redan innan någon hade ­flyttat in i området hade en församling i Norra Botkyrka bildats med ­associativa medlemmar från Liljeholmen, Tumba, Rönninge med flera församlingar.

Tomt i Hallunda centrum

Denna ”fiktiva” församling ansökte om en tomt i ­Hallunda centrum för en kyrka och erhöll en tomt i detta centrum redan innan någon hade bosatt sig i området. Men ett antal unga familjer från Liljeholmens missionsförsamling hade beslutat sig för att flytta till Norra Botkyrka och kom sedan att bilda stommen i en växande församling. Dessa unga familjers engagemang i tid och pengar utgjorde utan tvekan en förutsättning för att denna församlingsetablering skulle kunna växa och finnas kvar. Utan deras totala engagemang hade det i dag inte funnits någon församling och kyrka i Hallunda. Fortfarande möter jag en del av dessa pionjärer då jag har förmånen att någon gång per termin få predika i den svenska gudstjänsten.

I dag finns tre språkgrupper med gudstjänster i församlingen, där den ”svenska” delen utgör en minoritet men fortfarande en viktig faktor i församlingens utveckling.

När vi i dag talar om att ­plantera församlingar kanske det finns skäl att påminna oss om att en församlingsplantering förutsätter att det finns människor som är beredda att bosätta sig i det område där planeringen skall ske och att dessa dessutom är beredda till betydande offer av både tid och pengar för att det skall kunna ske. Detta gäller även om det i dag kanske inte i första hand handlar om att också bygga en kyrka.

Var finns de unga människor i våra församlingar i dag som är beredda till det engagemang som krävs för att en nyetablering skall kunna ske i någon av Storstockholms förorter med svag kristen närvaro?

Bernt Wåhleman