Om Bibeln är Guds levande ord måste det leva med mig i min tid

Tycker själv att en hel del jag läser är svårt att tolka och förstå. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är skrivet för några tusen år sedan i en helt annan kultur, under helt andra levnadsvillkor. Tänker att de levnadsregler som formulerades för ett antal årtusenden sedan skrevs utifrån den tidens och platsens sätt att tänka och utifrån den tidens vetenskapssyn.
Om Bibeln är ett levande Guds ord, vilket jag tror, så måste det leva med mig i min tid, under mina levnadsvillkor. Det måste ha något att säga mig som lever i dag med helt andra förutsättningar.
Jag tror att ett Gudsord som lever kan ge mig vägledning i de frågor som vi har i dag. Eller? Med andra ord: det måste vara kompatibelt till våra förutsättningar 2023. I annat fall är det inget levande ord och då får vi betrakta bibeln som vilken annan vishetsbok som helst.
Gud sitter väl inte fast i regler och dogmer som gällde för några tusen år sedan. Gud är densamme i går, i dag och i evighet. För mig betyder det att han lever med mig i vår tid, under våra förutsättningar, med de kunskaper vi tillägnat oss hitintills.
Tycker Jesus är det bästa exemplet på det, som oförväget bröt mot sin tids lagiska regelverk, till stort förtret för den tidens fromma. Man kan säga att han anpassade sig till de människors behov som levde då. Vi måste se bort från det lagiska och bli lite mer mänskliga precis som Jesus var.
I söndagsskolan fick jag lära mig en kort vers ”Gud är kärlek”. Det är väl det som gäller när vi säger att Gud är densamme i går, i dag och i evighet.
Om min Bibeltolkning inte går i samklang med kärleken till min medmänniska, så får jag nog fundera en gång till över min tolkning av Guds ord!

Ingegärd Malmberg Bohlin
Aneby