I Sändaren 11/2019 påstår Jennifer Hagarty i en artikel att Följeslagarprogrammet förutsätter partiskhet i konflikten mellan Israel och Palestina. Jag vill argumentera för motsatsen. Jag gör det utifrån tre månaders erfarenheter som följeslagare på Västbanken och i Israel.

Först vill jag säga till Hagartys fördel, att det var bra att hon hoppade av utbildningen. Följeslagarprogrammets svagaste punkt är de följeslagare som inte kan hantera den opartiskhet som programmet förutsätter. Svårigheten för enskilda följeslagare uppstår när de blir vittne till orättfärdigt våld med svåra konsekvenser för den svagare parten på platsen. En följeslagare ska då dra sig tillbaka utan att ta den utsatte i försvar. Inte heller har man rätt att delta i en demonstration där utsatta palestinier riskerar att konfronteras med militär eller israeliska bosättare, och där det kan uppstå våld. För den svensk som lärt sig det viktiga med civilkurage och att stå upp för sin sak, kan det vara känslomässigt svårt.

Under min tid på Västbanken skickades en följeslagare hem efter att i vrede anslutit sig till en grupp palestinier som i en demonstration krävde sin rätt. Varför?

Programmet tar inte ställning i konflikten som både innehåller militärt och administrativt våld sanktionerat av Israeliska myndigheter, och oppositionellt våld av flera olika sorter sanktionerat av palestinska myndigheter. De tar däremot ställning emot användandet av våld och brott mot Internationell Humanitär Lag (IHL). EAPPI stöder istället varje grupp eller enskild som väljer icke-våldets väg oavsett nationell grupp. Den som gör det blir ibland utsatt av sina egna mer militanta grupperingar. Det är så långt jag upplevt, mer utpräglat bland judar än bland palestinier.

Konfliktlinjen går inte efter någon fysisk, etnisk eller religiös gräns. Den går rakt igenom dessa grupper. I den konflikt där Följeslagarprogrammet tar ställning används inget våld, men strategiska allianser mellan judiska och palestinska freds-organisationer i Israel och Palestinas två områden Gaza och Västbanken. Kyrkornas Världsråds internationella följeslagarprogram EAPPI – Ecumenical Accompaniment Program in Palesine and Israel, är en liten men efterfrågad aktör i dessa allianser av hårt pressade judar och kristna eller muslimska palestinier som strävar mot fred och försoning under trycket av sina regeringars ovilja att välja bort våldet.

Programmets internationella volontärer har två viktiga uppgifter: 1. Att vara ett psykologiskt stöd för den part som önskar det och är utsatta för förmodade brott mot IHL. Önskemålen är mest frekventa från muslimska palestinier på Västbanken, ursprungligen förmedlat av de kristna kyrkorna i området. Därför placeras de flesta volontärer där. Ett team placeras i Östra Jerusalem, som ensidigt annekterats av Israel. 2. Att vara Kyrkornas Världsråds och FN:s ögon och öron när någon har utsatts för brott mot IHL. Rapporten går till FN:s kontrollorgan i Israel, UNOCHA redan samma dag och lagras i en databas för framtida brottsmål. Ett litet urval berättelser når svenska läsare men finns tillgängliga för den som vill läsa, på Följeslagarprogrammets hemsida.

De femhundra judiska fredsgrupper som finns i Jerusalem och på andra platser i Israel efterfrågar inte samma typ av stöd som behövs på Västbanken, men flera av dem uppskattar relationen till Följeslagarprogrammet

På Västbanken samarbetade mitt team med judiska Machom Watch, den judiska kvinnoorganisation som ideellt bevakade Israels gränskontroller vid barriären. De unga israeliska värnpliktiga som bryter mot etiska koder i kontrollen av palestinier, får sig en skopa ovett från en judisk modersfigur. Andra judiska fredsorganisationer som vi samverkar med, delar ut kameror till utsatta palestinier för att de ska dokumentera brott mot IHL.

Jag uppmanar Sändarens läsare att inte ta ställning emot den delen av Israels judiska befolkning som står i opposition mot regeringens militanta ockupationspolitik och som är oroliga för att den bryter ner den judiska sammanhållningen och etiken.

Det finns alla anledning att fortsätta vara opartiska i nationalistiska konfliktlinjer men partiska i konflikten mellan hat och försoning, våld och fred.