Vi har också fått flera pastorer från Mellanöstern som gåva till vår kyrka.

Ofta sägs det att ett strategiskt förhållningssätt är att arbeta i områden med svag kristen närvaro och där stora andliga och materiella behov finns. Med förvåning ser vi att man i stort sett har strukit Mellanöstern när kyrko­ledningen och kyrkostyrelsen, efter en lång process, presenterat ett nytt förslag till Equmeniakyrkans Internationella Mission i ett kortfattat dokument på hemsidan och via digitala möten.

Synpunkter på förslaget har kommit från olika håll och vi instämmer i mycket av det som sagts, till exempel från Euro­asiengruppen om förnyelse, förhållningssätt och de yngres engagemang mm.

Vi inser att kostnaderna för missionen behöver anpassas till offrandet, men vi vet samtidigt att det är ett dynamiskt samband mellan dessa – större lokal delaktighet ger ökat offrande.

Equmeniakyrkans internationella missionssamarbete är en viktig del av vår kyrkas identitet, på samma sätt som det var i våra tre bildarsamfund. Att som förslaget så drastiskt ändra på arbetet behöver beslut på Kyrkokonferensen efter en öppen process som inkluderar samtal med systerkyrkor, församlingar i Sverige, anställda och kunniga/engagerade medarbetare i våra församlingar.

I förslaget från Kyrkostyrelsen saknar vi vilka värderingar som bör styra våra prioriteringar, vilka systerkyrkor och partners vi bör samarbeta med och varför? Vad tror vi ligger i linje med Guds vilja?

Vi saknar också något om vilken analys som gjorts av de samarbeten vi har i dag, hur de fungerar och om vad systerkyrkorna säger.

Vilka parametrar har legat till grund för förslaget?

För att kunna prioritera rätt i de samarbeten vi har måste hela den internationella enheten få vara med och dela med sig av hur arbetet fungerar i dag i de samarbeten vi har. Att samarbeten avslutas och nya kommer till har varit självklart i de tre bildarsamfunden och givetvis måste det vara så även framöver i Equmeniakyrkan. Men det måste analyseras noggrant och inte bara vara ett visst antal länder och sam­arbeten, utan man måste ta hänsyn till hur arbetet utförs och med vilken intensitet.

Har kyrkoledningen tagit hänsyn till vad covid-19 pandemin betyder för samarbetskyrkor och partners? Vilken analys har man gjort av den snabba digitaliseringen som vi särskilt sett under pandemin och som kan ge oss nya sätt att jobba med våra systerkyrkor och partner. Deltagare från olika delar av världen kan delta i samlingar för gemenskap och erfarenhetsutbyte utan att någon behöver resa.

För övrigt är det märkligt att de fem prioriterade områdena som i dag präglar EK:s internationella mission inte ens nämns i det nya förslaget: A) Utveckla kyrka & församling B) Nå de onådda
C) Förbättra människors levnadsvillkor D) Stå upp för religionsfrihet och mänskliga rättigheter
E) Utbilda pastorer och ledare.

Vi ser med förvåning att Mellan­östern har prioriterats ned i kyrkoledningens förslag inför framtiden. Kvar finns endast Egypten, det land vi har haft kortast samarbete med och som vi har minst relation med. Nilens Evangeliska synod är en kyrka med 700 000 medlemmar som har ett stort internationellt nätverk. Det är få församlingar och få givare som är involverade i det samarbetet här i Sverige. Men kyrkan i Egypten skulle ändå kunna vara en viktig samarbetskyrka genom relationer med några lokala församlingar i Sverige.

När det gäller Libanon och Syrien är det annorlunda; det är länder med mycket stora problem och krig som drabbat båda länderna väldigt svårt. Här har vi dess­utom en mycket god relation med Evangeliska Synodens ledning, lokala församlingar och pastorer, som vi besökt och som besökt oss.

Equmeniakyrkan har varit med och stöttat ett antal unga pastorer som just gått ut i tjänst. Församlingarna utför ett stort och viktigt socialt arbete under det krig som ännu råder. Här bedriver man ett ungdomsarbete med stora barn- och ungdomsgrupper och skolor med muslimer och kristna som lär sig att samarbeta och umgås. Equmeniakyrkan är just nu också med och bygger upp en fristående hjälporganisation till kyrkan.

Vi har även ett gott samarbete med samarbetsorganisationen för de evangeliska kyrkorna i Mellanöstern som genom sina ledarutbildningar och sitt sociala arbete täcker en stor del av Mellanöstern. De stöttar bl a ett söndagsskolarbete med tusentals barn. Helt nyligen kunde vi via vårt samarbete med Human Bridge skicka en container med unik utrustning och material till krigsdrabbade människor i Syrien. Dessutom kommer det in stora summor och många församlingar i Sverige vill vara med och stödja arbetet. Hur ska en församling som nyligen, med stort engagemang, gått in i arbete och samarbete med Syrien gå vidare om Equmeniakyrkan prioriterar bort detta land? Detta kan stå som ett exempel för problematiken som många församlingar hamnar i då det land/område som församlingen är aktiva i bortprioriteras av vår kyrka.

En naturlig process är att avsluta arbete i länder då behoven minskat till följd av landets positiva utveckling (Estland till exempel). Det är något helt annat att avsluta arbetet i ett land där behoven är mycket stora och vårt arbete är mycket aktivt.

När det gäller Palestina och Israel känns det också svårt att som kyrka helt avsluta relationen till kyrkans födelseplats. Vi hoppas att vår kyrka vill fortsätta att hålla sig och församlingarna informerade och uppdaterade om situationen, särskilt för våra kristna systrar och bröder och om det fredsarbete som både israeler och palestinier är involverade i. Här kan vi fortsätta att samarbeta med Bilda och Diakonia.

Det är helt orimligt att det goda och viktiga samarbete vi har med systerkyrkor i Mellanöstern prioriteras ner. Vi hoppas verkligen att det viktiga och angelägna samarbetet med dessa kyrkor får fortsätta.

Emanuel Furbacken

Bertil Svensson

För Mellanösterngruppen
i Equmeniakyrkan