Europadomstolens har gett besked om att inte ta upp fallet med två svenska barnmorskors vädjan att få rätt mot två före detta landsting i frågan om samvetsfrihet vid abort vilket är minst sagt uppseendeväckande. Europadomstolen har tidigare exempelvis prövat samvetsfriheten när det gällt köttfri diet, religiösa symboler och värnplikt. I de flesta fall har domstolens beslut utfallit till samvetsfrihetens fördel. Samvetsfrihet för barnmorskor tog man inte ens upp, trots stor samsyn i övriga Europa.

Av Europas länder är det endast ett fåtal, där ibland Sverige, som inte genom lagstiftning eller i rättspraxis ger läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal rätt till samvetsfrihet. Trots att Sverige undertecknat Europakonventionens artikel 9, som bland annat säkerställer att sjukhuspersonal har rätt till samvetsfrihet lägger man sig platt för den rådande tidsandan.

De katastrofscenarier, som ofta lyfts fram såsom skuldbeläggning eller att kvinnors hälsa skulle äventyras i brist på personal, om samvetsfrihet infördes, är helt grundlösa. I våra grannländer Danmark och Norge är samvetsfrihet inom förlossningsvården en självklarhet. I alla andra länder som har samvetsklausuler fungerar hanteringen av aborter precis som i vårt land, helt utan diskussioner och ses där som något helt okontroversiellt

En samvetsfrihetslags syfte är att sörja för en medborgares lagliga rätt att avstå från handlingar som någon av moraliska skäl inte kan delta i. Jag tycker att medverkan vid abort, liksom dödshjälp, uppfyller rätten till samvetsfrihet med råge.

Samvetsdimensionen i vårt samhälle är en försäkran för individens värdighet och integritet, när det gäller att hantera frågor i anknytning till liv och död. Detta har man ansett vara av största vikt och en hörnsten i ett öppet och demokratiskt samhälle i en majoritet av Europas länder som infört samvetsfrihet.

Ingvar Nilsson 
Karlshamn