Skuldbelägg inte migranten för integrationens utmaningar

Att analysen uppmärksammas är inte konstigt då S beträder minerad mark, ett politikområde som gjort Sverigedemokraterna till Sveriges andra största politiska parti.

Men det är också formuleringskonsten i rapporten Framväxten av parallellsamhällen som gör den tacksam att spinna vidare på i media. Några smakprov: ”Sverige har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till västvärldens mest mångfaldspräglade och heterogena land”, ”Sverige har idag en större andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motstycke i jämförbara västerländska länder”, ”samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte har sett.”

Närmast apokalyptiskt

Sveriges utveckling de ­senaste decennierna beskrivs närmast apokalyptiskt, och det är inte utan att man undrar vad denna samhällsanalys bereder plats åt för politiska förslag. Det finns dessutom en befogad rädsla för att analysen bekräftar SD:s världsbild där samhällets stora utmaningar uteslutande härleds till den stora migrationen.

Att Sveriges tre största städer hör till de mest segregerade städerna i hela Europa är bra att det sägs tydligt. Så länge inte skuldbördan ensidigt hamnar på migranten. Att Sverige på kort tid tagit emot ett stort antal människor på flykt bör inte beskrivas som ett misslyckande. Den som vill anlägga ett kristet perspektiv läser situationen genom bibelberättelsen, och hör profeterna dundra: ”Ta särskilt hand om invandraren”. För att skapa förståelse för det diakonala påbudet påminde profeterna folket om att de en gång själva varit invandrare.

Integration är en utmaning som inte en enda aktör löser ensam, nej för detta behöver alla goda krafter kroka arm.

Så är det även för den som är svensk och vill läsa nuvarande situation genom vår historia. Vi har själva behövt utvandra och lämna land, släkt och egendom för ett annat liv. Även då skedde utvandringen i en inte tidigare skådad omfattning. Det är inte länge sedan. Min farmor är en av de som år 1904 föddes i den amerikanska staten South Dakota, med båda föräldrarna som ”utlandsfödda” från Väse i Värmland.

Kommer behövas insatser

Genom vår historia, både den bibliska och den svenska, kan vi vara stolta över att vi tagit emot så många människor som behövt fly. Men utan att på något enda sätt ta lätt på utmaningen som följer, integration och gemenskap. Där har S rätt, det kommer behövas insatser i en skala vi inte tidigare har sett.

Och det räcker inte med politiska beslut. Integration är en utmaning som inte en enda aktör löser ensam, nej för detta behöver alla goda krafter kroka arm. Även Equmeniakyrkan. Vi behöver nu bli lika bra på integration och gemenskap som vi har varit på migration och mottagande.

Klimatomställning och integration

Utmaningen som nu omskrivs i samhällsanalyser är inte ny. För säkert 20 år sedan bjöd jag dåvarande landshövdingen i Västra Götaland att besöka några församlingsstyrelser i Göteborg för att ge en utblick. Vilka är de största utmaningarna, frågade jag. Svaret kom snabbt: ”Klimatomställning och integrationen.”

När Britta Hermansson och undertecknad frågade ut partiledarna i Vårgårda 2022 handlade det om klimat, integration och religionens plats i samhället. Ämnen som sedan följts upp på politikerveckan i Almedalen.

Klimatomställning och integration är samhällsutmaningar som en kyrka av i dag måste bidra in i för att vara trovärdiga evangeliet vi förkunnar om Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Och vår frikyrkohistoria visar att det inte behöver finnas någon motsättning mellan att tala frimodigt om Jesus och att bidra in i sin tids samhällsutmaningar. Tvärtom.