Som rubriken ovan lyder i stort rubriken i ett förslag till Kyrkokonferensen 2022, hur otroligt det än kan låta! Det för faktiskt tankarna till östländer där man vill förhindra kandidater som presidenten eller i detta fall ledningen ogillar att delta i ett val.
Jag hade trott att vi kommit mycket längre i demokrati i vår kyrka! Det finns behov av förbättrad demokrati och medlemsinflytande inom Equmeniakyrkan och inte tvärtom. Vi väljer ett stort antal ombud till konferensen – ska de bara få tycka om olika frågor men inte påverka- kommer de då vilja åka dit nu när det tack och lov blir live igen! Vi vet ju att de flesta motioner sågas ner ganska effektivt av kyrkostyrelsen som enligt många – kanske de flesta – anses ha för mycket makt och inte för lite.
Icke stadgeenligt val
Förra kyrkoledarvalet hanterades mycket illa av kyrkostyrelsen och avslutades med ett icke stadgeenligt val trots att det med lätthet kunnat undvikas. Man kunde i god tid ha meddelat att valberedningen hade tre kandidater på förslag varav två till biträdande kyrkoledare samt att en församling fört fram ytterligare en kandidat och att val ska ske på konferensen. Enda kravet är att kyrkostyrelsen också måste föra fram förslaget men givetvis hade full frihet att argumentera för sitt förslag.
Det fungerar nog även med nuvarande stadgar men om man nu vill förtydliga så kan man lägga till ovanstående förtydligande.
Rätt kyrkoledare ska klara att samarbeta med vilken biträdande kyrkoledare som helst som kyrkokonferensen finner lämplig.
Haken nu var att kyrkostyrelsen vägrade att ta med det extra förslaget på sin agenda. Jag försökte vid flera tillfällen två månader innan konferensen övertyga dåvarande ordföranden Susanne Rodmar om att göra detta så var allt löst och stadgeenligt, men det var omöjligt. Trots att Susanne ägnade flera trevliga samtal åt att försöka övertyga mig om att hela processen med intervjuer etcetera skötts väl trots de påståenden om motsatsen som varit i Sändaren. Jag försökte då skriva direkt till några ledamöter i kyrkostyrelsen och fick ett positivt svar från en av dem men när jag sedan återkom var det tyst som i kyrkan. Locket hade uppenbarligen lagts på i kyrkostyrelsen och ingen fick besvara mitt mail.
Andades kompisanda
Hela processen med omflyttningar av personer andades också en kompisanda i Alvik som kändes tveksam. Susanne Rodmar fick avgå trots att hon enligt egen utsago ville vara kvar. I stället kom Kerstin Torkelsson-Enlund, som varit valberedningens ordförande i det rätt omdiskuterade valet av kyrkoledare, in som ny ordförande i kyrkostyrelsen. Sofia Camnerin skulle avgå som biträdande kyrkoledare men eftersom Karin Wiborn förelogs blev ny biträdande kyrkoledare så fick Sofia överta posten i SKR – inget fel i det men det känns som en riktig karusell där alla dessa makthavare kände varandra.
Till sist – detta förslag presenteras av kyrkostyrelsen två månader innan kyrkokonferensen, varav en är semestermånad. Ingen möjlighet till motioner i frågan ges heller. Kyrkoledarval är ju inte nästa gång förrän om tre år, varför det inte är någon brådska. Mitt förslag är att kyrkostyrelsen avför frågan från dagordningen nu och återkommer i vinter i så god tid att motioner med andra förslag hinner lämnas in.
Moment 22
Jag vill dock förslå en ändring så det inte blir som 2020 igen, det vill säga att kyrkoledaren måste godkänna de biträdande kyrkoledarna trots att detta godkännande ska ske innan hen själv är vald. Det blir moment 22 om konferensen vill ändra något.
Rätt kyrkoledare ska klara att samarbeta med vilken biträdande kyrkoledare som helst som kyrkokonferensen finner lämplig.
Lars Fränne
LÄGG TILL NY KOMMENTAR