Jag sänder ett spontant tack efter att ha läst er viktiga och välskrivna insändare med rubriken ”Ska kyrkan verkligen ta ställning mot svenskt lantbruk?” Alltfler inser att vi står inför en dramatisk omställningsprocess som berör våra matvanor, transporter och vår livsstil. Det krävs en besinning och ”omvändelse” av samma magnitud som när våra folkrörelser bröt upp från enhetssamhället. Då fanns väckelserörelsen med i främsta ledet och många betalade priset för de förändringar vi åtnjuter i dag.

Jag är glad att väckelsens arvtagare, Equmeniakyrkan och Equmenia, engagerar sig i vår tids stora ödesfråga. Men ska vi bevara vår dyrköpta demokrati, då behövs en dialog med faktabaserade inlägg från olika utsiktspunkter. Jag var ”parhäst” på åttiotalet till en av landets främsta miljöprofiler, Stefan Edman. Redan då och än i dag talar han sig varm för ett svenskt lantbruk – ungefär som ni bedriver. Det finns förvisso radikala inslag i Johan Rockströms nya bok Eat Good, men även han förespråkar starka svenska jordbruk.

Därför hoppas jag innerligt att ni vid sidan av era 270 mjölkkor och andra djur har tid att hjälpa oss väckelsens arvtagare att hitta en väg mot framtiden. Till skillnad från Norge och mitt hemland (Finland) har Sverige fört en stenhård jordbrukspolitik som tagit ett struptag på många bönder och det finns inte så många lantbruk kvar.

Just nu tycker sig yrvakna politiker se hotfulla moln vid vår horisont och är beredda att investera miljarder i försvaret. Jag undrar när de ska vakna inför ett annat minst lika skrämmande scenario – hur ska Sveriges befolkning försörjas om importen av livsmedel stryps vid en sådan kris? Här i Stockholm kommer hyllorna att gapa tomma efter bara två veckor – precis som när jag växte upp i krigets Finland.

Tack för att ni finns.